Besök oss i Luleå idag

Idag genomförs Luleå Stadsmara, en av Norrlands största löpartävlingar, för 39:e gången i ordningen. Samtidigt arrangeras Bilfria dagen där flertalet aktiviteter erbjuds på den nya Sommargatan i Luleå centrum.

Besök oss gärna i vårt Hermelinen-tält mellan 11-14.00 för att prata om löpning, Skåneleden, fjällupplevelser, träning och hälsa. Du får även möjlighet att testa din kondition och kolla vad din kropp består av på vår Tanitavåg.

Vi önskar er en riktigt solig och trevlig dag!

/Erika och Oscar

Löpningen: Det här äter vi

”Packa lätt och rätt”. Vi kör stenhårt på det mantrat. Ser vi till kosten innebär det att vi planerar att köpa den mesta delen av maten längs vägen. Vid tidigare långturer har vi normalt sett burit med oss torrmat för mellan 3-7 dagar, men denna gång tänker vi alltså annorlunda. Fördelen med torrmat är att du får en riktigt bra koll på kaloriintaget. När det gäller ”vanlig” mat är det betydligt svårare och därför behöver vi gå mer på känslan. En sak som vi har lärt oss är att äta mycket mer än vad vi tror att vi behöver. Då brukar det bli bra i slutändan.

 

En vanlig löpardag springer vi cirka 25 km och då har vi med oss vatten och två bars vardera. De dagar som vi sover i vindskydd har vi med oss torrmat bestående av tre huvudmål, tre bars, två påsar nötter, två chokladsticks och ett energiblock. För att värma vatten till torrmaten bär vi även med oss en Jetboil (Micromo) som väger 540 gram inklusive en gastub. Sammantaget ger det oss cirka 3200 kcal per person med en vikt på 800 gram. Energiförbrukningen för löpningen längs Skåneleden har vi beräknat till 3000-3500 kcal per person och dag.

 

Tiden som vi är ute och vilken intensitet vi färdas med avgör också hur mycket och vilken typ av mat vi behöver få i oss. Våra främsta energikällor kommer från fetter och kolhydrater, där det förstnämnda har fördelen av att det är mer energitätt medan det sistnämnda fungerar bättre som bränsle vid högintensivt arbete. Kolhydratdepåerna sinar på ungefär 1-1,5 timmes tufft arbete, vilket gör att vi regelbundet behöver fylla på dessa. Till det är bars ett bra alternativ medan pastan utgör laddningen på kvällarna. Fettdepåerna används framförallt vid låg- och medelintensivt arbete och riskerar sällan att ta slut. Fördelen med fetterna är att de ger oss mycket energi per gram, vilket vi kommer att kräva när vi väl är igång på dagarna.

 

Att vara fulladdad med mat och energi ser vi som en direkt parallell med en full eller tom bensintank. En full tank gör att både bilen och kroppen går gladare och snabbare framåt. Vi ser verkligen framemot att upptäcka Skånes olika delikatesser, som kommer att fylla våra kroppar med välbehövlig energi i sommar.

 

Påfyllning av vätska och energi under en varm turdag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Torrmat för en person och dag. Innehåller 3200 kcal och väger 800 gram. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

God frukoststund!

 

/Erika och Oscar

 

Torrdräkt – behövs det verkligen?

Nu är det inte många veckor kvar innan vi tar första paddlingstaget från Kärringsjön med slutdestinationen havet vid Göteborg. Inför en sådan här långtur, genom många olika typer av vattendrag är det extra viktigt att planera, testa och utvärdera utrustningen.

Torrdräkter på! Viktigt att kontrollera att alla dragkedjor är stängda. Foto: Roger Strandberg

För två veckor sedan besökte vi en paddlingsbutik för att få rådgivning med vilken typ av utrustning vi behöver. Redan innan besöket hade jag haft i åtanke att en torrdräkt är bra att ha. Och varför är det ”bra att ha”? Jo, dels så håller man sig torr (såsom namnet antyder), men just på grund av att du håller dig torr minskar också risken för nedkylning. Om vi mot förmodan skulle ramla i de kalla fjällvattnet finns risk för hypotermi (kroppstemperatur <35 grader C) och det kan gå riktigt fort att drabbas av. De passager som vi tror oss få mest nytta av dräkterna, rent säkerhetsmässigt är när vi ska korsa Rogens komplexa sjösystem, likväl som Vänern. En ytterligare fördel med torrdräkt är att man kan förlänga paddlingssäsongen.

Torrdräkterna håller oss… torra såklart. Foto: Roger Strandberg

Dräkternas utseende

Den kvinnliga modellen har en dragkedja (vattentät) baktill och på herrmodellen sitter en dragkedja framtill. På så sätt behöver man inte ta av sig hela plagget för att uträtta toabesök. En annan detalj är att ärmslut och runt halsen består av någon slags gummi som ”snörper åt”. I början fick jag lite klaustrofobi, men vande mig snabbt.

Tränar på att kasta kastlina. En viktig säkerhetsutrustning om någon av oss skulle falla i. Foto: Roger Strandberg.

Risker med torrdräkt

Dock ska man vara medveten att det finns risker med dräkten. Skulle man ramla i vattnet och exempelvis orsaka reva i tyget innebär det att vatten kan sippra in och man sjunker. Då måste man snabbt som ögat upp ur vattnet och ta sig in mot land eller i kanoten. Varma sommardagar lär det också kännas rätt så instängt och kvavt. Vi har ännu inte hunnit testa dessa i skarpt läge, förutom ett dopp i Indalsälven. De fungerade bra, både att paddla och att simma i.

Storm fick testa sin nya flytväst och därmed ta sig ett dopp. Foto: Roger Strandberg

Skor är ett måste

Ja visst ja – man måste alltid ha skor på sig. Vi fick rådet att använda trailskor, dels för att de inte blir lika tunga när de blir blöta jämfört med vanliga gympadojjor och att de släpper igenom vattnet.

Vi är laddade för paddling! Foto: Roger Strandberg

Hälsningar,
Linnea

Det här var vi inte förberedda på

Försommar, värme, sol, skog och mycket steniga partier. Ja, ni vet vad som brukar krypa fram vid den här årstiden. Två stycken på en och samma tur dessutom. Huggormarna har börjat ge sig till känna. Det här hände även förra året så egentligen borde vi vara förberedda, men ändå så strosar vi på där i lugnan ro. Och så bara plötsligt händer det! Gaahh! Den första – en svart på ca 30 cm, som slingrade sig bort för brinnande livet. Den andra – en sicksackad på ca 50 cm, som intog någon form av attackposition. Vid båda tillfällen inrymmer sig en känsla av ormfrossa. De 900 metrarna kvar till bilen kändes minst sagt som en mil efter att vi hade sett den andra huggisen.

Nu befinner vi oss i den fas där vi försöker vara många timmar i rörelse. Helgerna är perfekt för detta ändamål. Det innebär också att träningen behöver vara mer lågintensiv än tidigare. Vi försöker dela upp sträckorna under dygnet så att vi avverkar en del tidigt på dagen likväl som närmare kvällen. Lördagen bjöd på en underbar tur till Antnäs, där vi tog oss an en del av Fäboleden och Långbergets topp. Igår besökte vi Bälingeberget som är ett vackert Naturreservat i utkanten av Luleå. Där finns varierad miljö av fin gammelskog, klapperstenar, grillplatser och utsikt över både Luleåälven och Bälingeträsket på vardera sida.

Nedan ser ni bilder från helgen som var. Ps. Bilden längst ner består av en smal och avlång kreatur.

 

Trollskog längs Fäborundan i Antnäs. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Trästatyerna är ett signum för Fäboleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Långbergets topp bjuder på en fin raststuga och milslång utsikt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Starten vid Bälingeberget. Kolla av kartan innan du börjar vandra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Klapperstenar pryder Bälingeberget i oändlighet. Foto: Eva-Karin Nilsson-Waara.

 

 

En fikastund är ett obligatoriskt inslag på turen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Utsikt från Bälingeberget över Bälingeträsket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Titta noga. Den gömmer sig väl i färg och form. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

 

Vi ses snart igen!

/Erika och Oscar

Löpningen: Packningslistan

Att välja utrustning inför ett 100 mil långt löpäventyr längs Skåneleden kan skapa både förvirring, ångest och tvivel som jagar dig i dina drömmar. ”Skoångest” blev ett nytt vardagligt uttryck hemma hos oss efter en sisådär 10-15 provade par skor senare.

Vikten av att färdigställa packningen i god tid är nödvändigt för att kunna träna så mycket som möjligt i den. Då finns det goda förutsättningar att göra små justeringar längs vägen innan startskottet går.

Klicka på länken för att ta del av vår packningslista: https://waaraworldwide.com/utrustning-skaneleden/

 

Packning för en person. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Vi önskar dig en riktigt god helg!

/Erika och Oscar.

Paddling i en ihopfällbara kanot

Den kom hem i ett stort paket till dörren. Gläntade på locket och däri låg en skaplig byggsats. Måste erkänna att både jag och Niclas var skeptiska om innehållet i kartongen någonsin skulle kunna bil en flytande farkost.

Ally kanoten finns i några olika storlekar och modeller. Vi har en som heter 16,5. Konstruktionen består av ett skelett av aluminiumrör som spänner ut en gummiduk. Golvet är förstärkt av en matta som påminner om tjockt liggunderlag. Den ger kanoten vridstyvhet och extra flytkraft.

Ally 16,5 i siffror

Vikt: 20000 g
Längd: 500 cm
Bredd: 95 cm
Bredd reling: 92 cm
Bredd vattenlinjen: 85 cm
Djup: 36 cm
Höjd för: 47 cm
Kapacitet: 380 kg
Mått packad (HxBxD): 112x42x50 cm

Vi placerade ut alla delar på gräsmattan, ögnade igenom medföljande instruktion och körde igång att montera. Blev förvånad själv med under 30 minuter senare låg där en kanot!

Allykanoten byggs ihop i en viss ordning och med olika stag. Foto: Linnea Nilsson-Waara

För dig som precis som jag är lite skeptisk rekommenderar jag att kolla in filmen nedan.

https://youtu.be/auRSxjY9D5U

Väl på plats i vattnet skulle Ally kanoten även där tysta kritikern. Stabil i vattnet, speciellt med lite packning i, lätt att paddla, bekväm att sitta i med reglerbara sitsar, gott om packutrymme och dessutom inte allt för långsam. Visst gör kanotens mjukhet att den inte går lika snabbt som en av glasfiber, men ändå fullt tillräckligt. Den går fint på platt vatten men funkar även bra i lite mer tekniskt krävande vatten.

Premiärtur – kanoten går stabilt på vattnet.

Hållbarheten har jag ingen uppfattning om än så länge. Hur duken kommer att klarar besök av stenar får jag återkomma till framöver.

Att Ally kanoten dessutom väger endast 20 kilo gör den till det perfekta valet vid turer som kräver lite lyft. Speciellt i terräng där det inte går att använda vagn. Man bär den lätt ovanför huvudet och skulle det bli väldigt långa landtransporter går det snabbt att plocka isär och rymma hela kanoten i en stor ryggsäck. Det är också en bra egenskap om du bor litet och inte rymmer en vanlig kanot i förrådet.

Kanoten väger ca 20 kg. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Innan du springer iväg och köper en Ally kanot så ska du självklart först fundera på vilka behov din kanot ska fylla och hur du kommer att använda den. Ska du bara paddla platt vatten där hemma utan några lyft så fungerar traditionella kanoter lika bra, eller bättre med tanke på hållbarhet och paddelegenskaper. Men om du har ambition att göra längre turer, turer med lyft, har problem med förvaring eller helt enkelt föredrar coola lösningar så är Ally kanoten ett givet alternativ!

Planen är att paddla vår Ally kanot fram till Karlstad. Där byter vi till varsin havskajak inför paddlingen över Vänern.

Mer information om Ally kanot. 

/Linnea

Avsnitt för bifogade filer

Premiärtur med kajaken

Sommaren har kommit till Jämtland och Ally-kanoten har fått bekänna vatten i dagarna två. Jag har även fått göra premiärtur med kajaken på Storsjön.

När vi ska ut på långturen ”Nordens längsta vattenväg” kommer vi att paddla i Ally-kanoten (kanadensaren) de första tre veckorna. Sista veckan, som blir från Karlstad, över Vänern och Göta älv är planen att paddla i varsin havskajak. Det gör vi för att Vänern till stora delar innebär öppet vatten, mer och större vågor och då är en havskajak med kapell att föredra.

Nedan ses bilder från paddlingen på Storsjön i Östersund. Storm får fortsätta hänga på och vänja sig att vara på vatten. Han verkar tycka det är spännande och trivs.

IMG_8125

Pemiärturen med kajaken hade inte kunnat bli bättre än så här. Varm kväll med magisk solnedgång. Paddling på Storsjön, Östersund. 

IMG_8124

Med kanoten är det lätt att hitta en inbjudande fikaplats. 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Löpningen: Testturandet har börjat

Under förra veckan gjorde vi två testturer med vår utrustning och den faktiska vikten som vi planerar att ha i våra ryggsäckar. Från tidigare erfarenheter har vi lärt oss att det aldrig blir fel att testtura för mycket. Varje gång har vi sagt till oss själva – börja i god tid! Det är nämligen nu vi får reda på om vi har valt rätt skor, kläder och ryggsäck. Vi får även ett hum om hur våra kroppar reagerar på de många timmar som vi är ute och hur de svarar på vikten i ryggsäckarna. När vi kommer hem blir det i regel alltid en och annan justering till nästa gång. Nedan ser du några bilder från helgen som var med strålande sol och blå himmel.

 

Packningen justeras med jämna mellanrum. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Sol och många timmars arbete kräver sin energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Vilse i skogen. Väljer mitt nästa steg med omsorg. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

På återseende!

Erika och Oscar.

Varför paddling?

Det finns många sätt att färdas i naturen på. Vandrandes, ridandes, skidandes, cyklandes, på skridskor, löpandes och alla har sin tjusning. Men att paddla är speciellt. Du befinner dig i elementet och känslan att klyva en spegelblank yta, forcera skummande vågor eller att smyga fram på grunda vatten och inspektera bottenvegetationen i en klar källsjö är svårslagen.

Paddling är ett fint sätt att umgås med naturen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Paddling är ett fint sätt att umgås med naturen på. Djurlivet accepterar dig på ett annat sätt. Som människa blir du paddlandes en del av naturen och mötet med fåglar, fiskar, bävrar, älgar och uttrar kan ofta bli närgångna. Att sen få glida in mot en öde strand, somna till ljudet av vågors brus och vakna till en ny dag med paddling och liv i det fria är något jag längtar efter. Snart är det dags. Helgen efter midsommar planerar vi att starta paddlingen längs Nordens längsta vattenväg som ska ta oss 73 mil från källan i Härjedalsfjällen till kusten utanför Göteborg.

Paddlingen möjliggör att nå ställen som kan vara svåra till fots. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Att stilla glida fram på vattnet, för att sedan vara beredd på vad som komma skall är en häftig och spännande upplevelse från kanoten. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ha det bra!

Hälsningar Linnea

Löpningen: Känslan just nu…

Nu är vi nära. Det känns i alla fall så. Vi har fem veckor kvar tills vi startar vår resa genom Skåne och alla små detaljer börjar kännas stora och enormt viktiga. Nu är det snart dags att se om alla våra förberedelser har varit tillräckliga vad gäller träning, boende-, kartplanering, gramjakt, inköp av utrustning och inte minst den ofantliga tid som vi hittills har spenderat på detta projekt. Vi kör stenhårt på devisen ”failure to prepare is prepare to failure”. Ju mer vi kan förbereda oss innan start desto mer njutbar blir det förhoppningsvis väl ute på tur.

 

En sak är säker. Ett projekt av detta slag, som både kräver mycket tid, planering och energi, gör det ofantligt mycket lättare om man är två personer. Sedan är det väsentligt att din turkamrat är en person som du trivs tillsammans med i ur och skur. Vi kommer att vara kloss in på varandra 24 timmar om dygnet, både under bra som dåliga förhållanden. Det jag vill säga, välj din turkompis med omsorg. Jag(Oscar) kan i alla fall inte vara mer nöjd med min turkompis Erika.

 

Turkompisarna Erika och Oscar.

 

Nu blickar vi fram mot de sista veckorna av förberedelser med träning och förhoppningsvis så håller vi oss friska och skadefria. Det riktiga testturandet har dragit igång med full packningsmundering. Nu är vi i den fasen då vi prövar vår utrustning så att den ska bli så optimal som möjligt för sommarens projekt. Vi ser ljust på framtiden och fortsätter med vår träning och testturer.

 

På återseende!

/Oscar och Erika