Etapp 6: Klimpfjäll – Gäddede, 107 km

Vandring i myrparadis får sammanfatta denna etapp. Trots att regndropparna har lyckats hålla sig borta är underhåll av sommarlederna undermåliga. Detta innebär att vi har fått klafsa runt i blött blött blött. 

Morgonen startar med dimma och vandring genom blöta myrar.

Liten som stor kan vi alla skapa våra egna mästerverk.

 

Enligt rykten ska senaste översyn av sommarlederna ha genomförts någon gång under 60-talet. Vi väljer att tro på det 😉 Fast än vi har fått gå med vattenfyllda skor är vi glada att kunna bocka av detta kapitel. Sträckan vi främst pratar om är den från Raukaselet och 18 km mot Ankarede. Här finns enbart blöt myr och inte en enda spång. Men från Lejarfallet, som för övrigt var väldigt vackert, blev leden bättre. Vi är nog bortskämda med att under lång tid ha vandrat på välarrangerade Kungsleden.

Lejarfallet i bakgrunden.

Fin rastplats vid Lejarfallet.

 

Surströmmingskalas och spelning

Nog om lederna… Vilodagen spenderade vi på HK Klimpfjäll. På menyn stod surströmmingskalas och spelning, vilket gav oss ny energi innan vi fortsatte vår färd söderut.

Surströmmingskalas och spelning på HK Klimpfjäll.

Gula kantareller
I Raukasjö bodde vi på Tommy och Monicas gård. Vintertid har de våffelservering och det är inte ovanligt att 80 skotrar står parkerade samtidigt på deras stora gård. Tommy fick reda på att vi aldrig hade ätit gula kantareller och gick ögonabums och hämtade tillbehören för att kunna tillaga dem. Monica plockade fram kantarellerna. Vi kan lova att de smälte som smör i våra munnar.

Ny och fantastisk smakupplevelse har vi böda fått erfara. Smörstekta gula kantareller är GOTT!

Morötter kan få dig att gå långt. Chokladbollar kan få dig att gå ännu längre.

Två fina kalfjäll 
Från Raukasjö och söderut mot Gäddede passerade vi två kalfjäll. Balkesbuorke är beläget på ca 1000 möh och där finns ett vindskydd. Dasset hade dock blåst framstupa och vi gissar att denna plats är rätt så vindutsatt. När vi kommit fram till Väktarmon hyrde vi stuga av Lennart och Elsa och blev bjudna på trevlig pratstund med fika. Vi samspråkade om fortsatt färdväg där beslutet landade i att gå resterande del till Gäddede längs bilväg, ca 3 mil, just för att undvika ännu fler dagar med blöta fötter.

Ett stycke dass i framstupa läge.

Fantastiskt att få vakna upp till soluppgång och fjälltopparna inbäddade i moln.

För dig som önskar träningspass på myrmarker kan vi varmt rekommendera sträckan mellan Klimpfjäll och Gäddede.

Ännu håller sig temperaturen på rosa.

Erika har memoreringsstund på fjället.

Vandring på blöta myrar suger bra på benen. Pauser ocv energipåfyllning är viktigt.

Trots många mil avverkade och många mil kvar mår vi rätt så bra över att få vara ute på tur. Hittills har vi vandrat 90 mil och ca 40-45 är kvar.

Kramar från oss!

Linnea och Erika

Vandra lätt och packa rätt

Hur tänker vi kring packning för en två månaders fjälltur? Sett till att vi har planerat in långa dagsetapper på mellan 20-40 km, där merparten av dygnets alla timmar innebär att vi vandrar, har den viktigaste faktorn varit att få ned vikten på packningen. Detta inlägg kan verka extremt, men som uttrycket ”många bäckar små” kan man få bort många hekton/kilon i slutändan.

Lyxen att gå på tur kan lätt komma i skymundan om din packning väger bly. Här följer tips på hur du kan minimalisera din packning.

Mindre/lättare packning innebär i regel att du måste tulla på någon komfort. Dock anser vi att den viktigaste komforten bör vara när vi faktiskt vandrar och många saker får vi lösa längs väg. 

Vi kör på mottot: Gå lite skitigare, sov mindre bekvämt och njut när du väl vandrar. Med ”sov mindre bekvämt” menas EJ att du ska riskera sämre sömnkvalitet, utan skippa t.ex. onödigt stor absid på tältet och nöj dig med ETT liggunderlag (vi har skippat det uppblåsbara och endast tagit cellplasten då vi anser att den har större användningsområde). Lyxvarianten på tur, med de där extra snuttefiltarna, såsom träkosan, den riktiga kaffepannan och fullstor handduk mm, får komma senare när vi är ute en kortare tid. 

På varje ny depåstation går vi igenom vad vi behöver ta med.

Till våra 13 depåstationerna har vi skickat ut schampo, tops, hudkräm, mat, gas, små tandkrämstuber, kinesiotejp, skavsårsplattor mm. Vi hade aldrig trott att vi skulle bli gramjägare, men har insett hur viktigt det är med lättare packning för att undvika mer slitage än nödvändigt på våra kroppar. 

Här följer några tips på hur du kan slimma den packning som du faktiskt bör/måste bära med dig.

1. Se till att de ”fasta prylarna”, såsom sovsäck, liggunderlag och tält väger så lätt som möjligt. Detta är oftast den största utgiften, men för en som år efter år återvänder till fjället kommer du att ha glädje av att bära lättare ryggsäck med lätta prylar som uppfyller dina krav på funktion.

För denna typ av 2-månaders vandring rekommenderas att sovsäcken har en komforttemperatur kring 0 grader. De säckar vi har väger ca 700 gr. Troligtvis lär de bli lite kalla nu på höstkanten, men då har vi dunjackor + silkessovpåse som back up för att öka upp temperaturen. Vad gäller liggunderlagen kör vi enbart på cellplast (hårda) som ej ger någon skönare komfort, men vi riskerar ej heller punktering i dem. Våra väger ca 380 gr. Dessa kan man även flaka ut för att göra det mer bekvämt vid tex matpauserna ute på fjället. Vid val av tält kan du spara in många hekton genom att välja bort onödigt stor absid osv, samt ej onödigt stort innermått. Man ligger ju ändå i en puppa med begränsat rörlseutrymme. Kudde är uteslutet och man får istället använda den mjuka överblivna klädseln som man har kvar. Sätt in i en packpåse och kudden är kirrad!

2. Hygienartiklar: Tandborsten delar du av på mitten. Hårborsten behöver endast piggarna för att reda ut stråna. Vi vandrar i flätat hår, just för att undvika tovor. Handduken täcker stjärten och man får därmed undvika de mixade bastutiderna och välja damumgänge. 

Så länge piggarna följer med är skaftet överflödigt.

Små tandkrämstuber är lättare och räcker i ca 3-4 dagar för två personer.

Gram går att spara på många av prylarna.

Hudlotion är bra att skicka ut i depåerna.

 

3. Kläder: Ett underställ räcker! Om det mot förmodan skulle bli riktigt kallt får du tänka: ”Om jag skulle pälsa på mig samtliga plagg jag har – skulle jag frysa då”? Vi vandrar i ett set kläder, har med oss regnställ och dunjacka, samt vantar, mössa, trosor och strumpor. Som ombyte/förstärkningsplagg har vi med oss ett långärmat underställ och långkalsonger i merinoull. Det enda extra vi har med oss är ett par strumpor. När vi kommer fram till våra tvättstationer får vi första dagen gå omkring i väldigt sparsamt med kläder, tex regnstället på inomhus 😉

4. Första hjälpen: Är en väska du helst vill undvika att rota i. Dock är verkligheten en annan och i princip oundviklig att inte användas från. För oss går det åt framför allt tejp och voltaren (gel + tabletter) Se till att ha med dig vad du anser dig behöva använda, samt ett rimligt innehåll med sådant som du skulle behöva använda akut ute på fjället (om du skulle råka ut för en större olycka). Tänk hypotermi (nedkylning), större blödning mm, samt att första hjälpen sommar och vinter skiljer sig åt. Efterbehandlingsmaterial får ordnas dit du kommer. 

Kinesiotejp används flitigt och finns utskickad i varje depå.

5. Mat: Energirik kost (se inlägg från 160820). Kolla även upp vilka ställen/fjällstugor där det går att proviantera så behöver du inte bära med dig ALL mat för turen. 

6. Övrigt: Dela på elektroniska prylar, laddsladdar mm. Sätt in Lantmäteriets kartor i din smartphone och vips blev den gamla gps:en överflödig. Lämna onödiga bestick hemma – en lång lättviktssked räcker. Bär ej fyllda vattenflaskor i onödan, utan kolla upp var på kartan det kommer att finnas vattendrag. Lämna alla onödiga papper hemma och maila dem istället till dig. Vid behov når du dem via nätet alternativt skärmdumpa till telefonen.

En utmaning med detta fjälläventyr har varit att packa med oss endast det vi behöver och ändå plocka bort någon extra pryl. Är man två finns mycket som man kan dela på. 

Personligt rakblad och delad hyvel. Kanske inte den mest prioriterade prylen. I efterhand borde vi ha skickat ut engångshyvlar i depåerna. Vi lär oss hela tiden.

Så vad väger vår packning idag? Ca 10,5 kg exklusive mat. Ett dygns mat väger kring 800-900 gr och i regel bär vi med oss 3-4 dagars matransoner.

Lycka till!

Linnea & Erika

http://www.waaraworldwide.com

Mat och kosthållning för Gröna bandare, fjällfarare och långturare

En fjällfarares viktigaste redskap på långturen är den egna kroppen. Den ska dag efter dag och vecka efter vecka klara av många mil, timmar, höjdskillnader, plötsliga väderomslag och stökiga terränger.

Precis som bränslet driver bilen framåt gör maten detsamma med människan. För en fjällfarare blir detta särskilt kännbart och kan vara helt avgörande för om långturen blir lyckad eller ej. 

I detta inlägg har vi valt att fokusera på en fjällfarares kosthållning med utgångspunkt från vår egen pågående tur, tidigare erfarenheter och utbildning inom området. Sammanfattande punkter av inlägget finns på slutet.

Vanliga frågor som många brottas med och som vi vill försöka besvara är:

1. Hur tar jag reda på mitt energibehov?

2. Vad ska jag äta och vilka livsmedel ger mest energi i relation till vikt?

3. När bör jag äta?

4. Hur mycket mat kan jag bära med mig?

5. Hur mycket behöver jag äta och dricka?

6. Hur kan jag tänka smart runtomkring maten?

7. Hur kan en vanlig matdag se ut?

Maten är viktig för att kunna njuta av fjällturen.

1. Hur tar jag reda på mitt energibehov?

Redan innan turen påbörjas behöver du lägga in mycket eftertanke och planering kring kosten. Utgå från egna och andras erfarenheter, läs på och gör en kortare testtur över en helg eller en vecka för att utvärdera resultatet och känslan.

Det du först behöver göra är att fastställa ditt ungefärliga energibehov och ställa det i relation till din energiförbrukning. Du vill alltså uppnå en energibalans. Jämför detta med ekonomins inkomster och utgifter. Om spargrisen är tom har du helt enkelt inte råd att köpa produkten/tjänsten eller så ådrar dig en skuld, vilket vi helst vill undvika. För en fjällfarare blir följden ofta skador, ökat slitage, försämrat humör och trötthet.

Din energiförbrukning beräknar du utifrån kroppsvikt, -typ, kön och aktivitetsnivå, samt packvikt. Det finns många vettiga kalkyleringsprogram på nätet och du kan även få ytterligare feedback via en sportklocka. Bra frågor att ställa till dig själv är: Hur många kilometrar avverkar jag varje dag, hur många timmar är jag igång, vilken hastighet beräknar jag att hålla, hur ser terrängen och temperaturen ut, vad väger packningen, är alla dagar den andra lik?

En sportklocka kan ge en fingervisning om ditt energibehov.

2. Vad bör jag äta och vilka livsmedel ger mest energi i förhållande till vikt?

Våra källor till energi kommer från fetter, kolhydrater och proteiner. Samtliga är viktiga och ingen bör uteslutas helt och hållet. 

Proteinernas viktigaste funktion är att agera byggnadsmaterial medan fetter och kolhydrater blir de primära energigivarna. Medan kolhydrater och proteiner ger fyra kilokalorier (kcal) per gram ger fetter nio kcal per gram. Slutsatsen blir alltså att fetter fungerar som den mest energirika källan. Kolhydrater blir särskilt viktiga för hjärnan, blodsockret och som den primära källan vid ett mer ansträngande arbete.

Val av livsmedel bör till stor del baseras på energimängd i förhållande till packvikt. Kan du dessutom få in lite näring i kosten är det ju fördelaktigt. Jämför en chokladboll med en näve nötter. Energimässigt kan de ligga på en likvärdig nivå, men näringsmässigt är nötterna överlägset bäst! Nötterna ger alltså både energi och näring.

3. När bör jag äta?

Egna erfarenheter och lärdomar från tidigare långturer är att hunger och törst sällan fungerar som pålitliga signaler till när det är dags att fylla på tanken. Som fjällfarare har vi lärt oss att äta och dricka fastän vi varken är hungriga eller törstiga. Fördela intaget jämnt över dagen. Detta brukar gynna energinivåerna både för den aktuella och inför kommande vandringsdagar, samt behåller vi vikten bättre.

4. Hur mycket mat kan jag bära med mig?

Just nu är vi ute på en två månaders fjälltur där vi genomför Gröna bandet till fots; en sträcka på cirka 130 mil i starkt kuperad terräng genom hela den svenska fjällkedjan. Vi väger cirka 65 kg och är 175 cm långa. Den dagliga distansen varierar i regel mellan 20-40 km och tiden vi är ute blir 7-13 timmar per dag med 12-19 kg packning beroende på hur vi kan proviantera oss längs sträckorna. En rekommenderad packvikt för vår del vill vi föreslå till cirka 14-15 kg med tanke på kroppsvikt, hög fysisk arbetskapacitet och antalet kilometrar som vi färdas varje dag. Vi har dessutom valt att variera distanserna så att vi får en variation i belastningen på kropparna. 

Vi har även skickat ut depåer (kartonger) via bussgods som vi hämtar upp var 4-7:e dag som gör att vi inte behöver bära med oss all mat. Tyngre packning innebär ju en större energiförbrukning.

Här hämtar vi upp en depå med påfyllning av mat.

I många av STF:s stugor finns möjlighet att köpa mat.

5. Hur mycket bör jag äta och dricka?

Vår mat för dagen väger cirka 800-900 gram och ger i snitt 3500 kcal per person exklusive 2-4 liter vätska innehållande vätskeersättnings- och energipulver. Vi bär med oss torrmat i form av frukost (600 kcal), lunch (650 kcal) och middag (650 kcal), som kompletteras med 3-4 bars (200 kcal/st), två nötpåsar (200 kcal/st), två påsar torkat kött (70 kcal/st) och två chokladsticks (120 kcal/st), vätskeersättnings- och energipulver (200 kcal), samt torrkaffe (0 kcal).

Ett exempel på hur en dagsranson med mat kan se ut.

6. Hur kan jag tänka smart runtomkring maten?

När vi når civilisationen ser vi till att äta hemlagad mat eller mjukkonserver (innehållande ”riktig” mat) så snart tillfälle ges. Detta är ett viktigt komplement till torrmaten och här får vi också tillfälle att äta en och annan grönsak, frukt och fisk! Vi lägger också in en hel vilodag efter 5-7 dagar ute i fält så att kropparna får bättre möjlighet till återhämtning. Sömnens betydelse är också viktig för läkning. Att dessutom vara fysiskt tränad inför ändamålet och de dagsdistanser som du själv har satt upp är också en nödvändig pusselbit i sammanhanget.

Vi äter hemlagad mat när tillfälle ges.

7. Hur kan en vanlig matdag se ut?

En vanlig dag innebär att vi startar med en rejäl frukost. Därefter vandrar vi cirka åtta km eller två timmar innan vi gör vår första paus på cirka 15 min med vätska och en bar. Sedan väntar ett lunchstopp på cirka 1-1,5 timmar för att kroppen ska ges möjlighet till återhämtning med fötterna i högläge. Efteråt knatar vi på i ytterligare 2-3 timmar innan det blir dags för nästa minipaus med påfyllning av energi. Vätska intar vi ofta och i mindre mängder med jämna mellanrum under dagen. Vi ser alltid till att hålla koll på avstånden till närmsta vattendrag, särskilt när det är varmt ute. När vi sätter punkt för dagens vandring intar vi middagsmålet och har då förhoppningsvis fått i oss den energimängd vi behöver innan dagen är förbi. Oavsett kommer detta att visa sig dagen därpå genom vilket tempo vi kan hålla och hur trötta och slitna vi känner oss. 

Drick ofta och med jämna mellanrum.

Sammanfattning

1. Fastställ din energiförbrukning i relation till din energikonsumtion. Sträva efter energibalans.

2. Ät och drick med jämna mellanrum fördelat över dagen fastän du inte känner hunger eller törst.

3. Tänk på val av livsmedel. Välj mycket energi i förhållande till packvikt. Torrmat är enkelt och väger lätt i förhållande till den energi som ges.

4. Håll koll på avstånden mellan vattendragen.

5. Skicka ut depåer för att kontinuerligt fylla på med mat så att du slipper bära allt från start till slut. Tyngre packning innebär en högre energiförbrukning.

6. Var noggrann med att få in vila, sömn, variera distanserna och var tränad inför ändamålet.

7. Gör en testtur inför den riktiga turen och ta hjälp av erfarna fjällfarare, kalkyleringsprogram och en sportklocka, som ger en bättre koll på energiförbrukningen.

8. Tillsätt vätskeersättnings- och energipulver i vattenflaskan.

9. Var noggrann med tandborstningen, eftersom bar- och chokladkonsumtionen vanligen når sin peak vid långturer.

10. Ät hemlagad mat när tillfälle ges.

11. Kom ihåg: Din kropp är ditt redskap för att ta dig framåt.

12. Hitta dina egna metoder för vad som fungerar bäst för dig!

Avslutningsvis

Viktigt att påpeka är att kosthållningen för varje fjällfarare och person är ytterst individuell. Det som fungerar bra för oss kanske fungerar annorlunda för någon annan. En del väljer att äta rent smör eller hälla olja på maten till varje måltid. Det viktigaste är att du hittar ditt eget sätt och din metod för att hålla kroppen i så gott skick som möjligt och göra långturen till ett fint minne för livet. Dela gärna med dig av dina egna bästa tips. Väl värt att tänka på är att också ha med dig en tandborste och ordentligt med tandkräm, eftersom bar- och chokladkonsumtionen når sin peak på långvandringar.

Njutbar måltid framför brasan efter en hel dags vandring.


Smaklig måltid och stort lycka till!

/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Gröna Bandet: Första halvlek i bilder

Här summerar vi första halvleken av Gröna bandet. Från Treriksröset till Hemavan, 650 km. Nedan följer bilder från vår resa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Många mil har vi färdats på fjället och fått se de mest fantastiska vyerna på vår väg.

Se filmklippet om Gröna bandet mellan Jäckvik och Hemavan

Ytterligare en etapp av Gröna bandet är nu avklarad. På köpet gjorde vi även klart Kungsleden. Nu har vi sett den i både vinter- och sommarskrud och har hittat fina guldkorn under båda årstider. 

Luta dig tillbaka och njut en stund av vyerna mellan Jäckvik och Hemavan. 

Klicka på följande länk: https://youtu.be/BTJ-5LT_lH0
Fin vandring i Syterskalet.

Att vandra genom dessa vyer är mental avkoppling trots att kroppen hela tiden arbetar.
Imorgon vandrar vi vidare söderut och hoppas att vädret ska bli lite varmare för kommande tältnätter.

Kram från oss så länge!
/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Etapp 4: Jäckvik – Hemavan, 158 km

Senaste dagarna har bjudit på trivsam vandring på fjället. Vädret har varit med oss och nu har vi äntligen kommit halvvägs på Gröna bandet. Just denna sträcka är för många ”den bortglömda sträckan”, men enligt vår smak och tycke har detta varit en av de finaste etapperna på våra hittills 650 avverkade kilometrar. Totalt har vi nu genomfört hälften av fjällkedjan och lika många kilometrar återstår innan vi anländer till Grövelsjön och får sätta handen på ”den blå dörren”. För oss fjällfarare är ”handen på den blå dörren” förknippat med målgång (om du startat från Treriksröset), dvs. en mentalt viktig morot att påminna sig om de dagar som det går lite tyngre.

Idag klev vi över mållinjen för Kungsleden. En häftig känsla att få ha uppnåt ett delmål och att vi nu har kommit halvvägs på vår resa.


En reflektion från tidigare äventyr längs Kungsleden är när vi skidade sträckan i våras. Nu har vi även fått uppleva den i grönt och tycker att den har sin tjusning på olika sätt. Fjälltopparna gör sig mäktigare i vinterklädd kostym, medan uppförsbackarna lättare bemästras till fots. På vintern är det lättare att skida och hålla blicken uppe, medan sommaren gör att du måste hålla mer koll på var du sätter fötterna för att inte snubbla. 

Utsikten från fjället är storslagen.


Vinter som sommar har sin olika charm och vi är glada att ha fått uppleva Kungens väg genom den svenska fjällkedjan ur olika årstider. 

Delad glädje är dubbel glädje.


I Hemavan ska vi vila upp oss en dag och på söndag börjar andra och sista halvleken på vårt sommaräventyr. 

Noterbart är hur fjället nu börjar att ändra karaktär. Frostiga nätter sätter sina spår i synen av små färgskiftningar mot rött och gult. Dock är det väl så tidigt för den riktiga transformeringen att äga rum. Enligt nyheterna hade det kommit snö i Björkliden och Jämtland, men vi hoppas att Augusti ska hålla sig varm. Annars blir våra sovsäckar väl så kalla för utelivet på fjället. 

Morgonen gryr. Vi kliver upp kl.05.00 varje morgon. Då har man chansen att få se sådana här vackra soluppgångar.


Kramar från oss!

Linnea & Erika 

Lunchstopp i en av alla STF-stugor som finns på fjället.

Fjället håller på att skifta färg. Det märks att hösten närmar sig.

Framme vid Syterstugan.

Vandring genom mäktiga syterskalet.

Turmaten som man endast behöver tillsätta kallt vatten i är ett bekvämt alternativ när man vill låta köket vila.

Kärleken till fjället.

Mellan Ammarnäs och Hemavan är stigarna väldigt vandringsvänliga.

Sytertoppen i bakgrunden.

Gröna bandet – Ta hand om dina fötter

En av de största utmaningarna med att vandra 1300 km är att fötterna ska hålla ihop. Blåsor, skavsår, överbelastad hälsena, uttrampad hälkudde är några åkommor som kan sätta stopp för äventyret. Här listar vi några tips på hur du tar hand om dina fötter. 

Kinesiotejp kan användas både i förebyggande och behandlande syfte.


1. Välj skor med omsorg och se till att gå in dem ordentligt innan vandringen. Skorna ska vara 1-1,5 cm större än fotens mått. Att vandra flera timmar varje dag gör att fötterna sväller och nedförsbackar skjuts foten fram. Därför är gott om utrymme viktigt. Fötterna mår bra av variation och ett par extra sulor kan vara värt att ha med sig. 

2. Vi använder en nylonstrumpa närmast huden. Denna tar bort friktionen som uppstår mellan ullstrumpan och huden, samt att den håller tejpen på plats. Vid val av strumpmaterial är just ull att föredra. Den håller foten hygienisk och varm, även om foten blir fuktig/blöt.

3. Direkt du börjar att ana en värmeökning innanför skon ska du dit med tejp. Detta är ett första tecken på att skavsår är på väg att utvecklas. Förebyggande är A och O! Agera innan blåsan har utvecklats. 

Skavsår behöver tas omhand, oavsett storlek på såret.


4. Om ett skavsår/blåsa har uppkommit finns olika material för att lägga om/behandla såret. Vi använder i första hand kinesiotejp, vilken sitter mycket bra på huden och är hudvänlig (kan sitta flera dagar utan problem). Har ett konstaterat skavsår utvecklats lägger vi en urklippt skavsårsplatta (finns på sportaffärer) + duoderm (finns på apoteket) närmast huden och sedan en kinesiotejp på. 

Skavsårsplattor är bra för att tryckavlasta skavsåren/blåsor.


5. Se till att ha torra strumpor och skor. Att vandra runt i blöta skor är rena döden för fötterna. Tidningspapper som byts ofta gör susen för att få torra skor. 

Tidningspapper torkar effektivt upp skon.


6. När du har vandrat i flera timmar blir fötterna vanligtvis trötta. Stretcha, massera och ha dem i horisontalläge. Lätta på snörningen även vid kortare pauser under vandringen. 

7. Viktigt att alltid ha naglarna nyklippta. Det sparar livslängden på strumporna.

Lycka till med omhändertagande av dina fötter. Det är de som ska bära dig hela vägen fram. 

Kramar från oss! Linnea & Erika

Kläderna vi vandrar i

Vid vandring i fjället bör man ha i åtanke att vädret kan variera i allt från strålande solsken till storm, ur och skur. Vi vill bära så lätt som möjligt och därmed inte ha med oss onödigt många ombyten. Detta ställer krav på att kläderna måste fylla många funktioner. Märket vi har valt är Bergans of Norway. Nedan följer beskrivning av de olika plaggen.

Kläder från Bergans of norway som är lättvikts och torkar snabbt.


Vandringsbyxa: Torrfinnstind Lady PNT. En lättviktsbyxa med stor rörelsefrihet och som står emot vind, samt torkar snabbt om den har blivit blöt. Väldigt skön passform.

Skalbyxa: Super Lett Lady PNT. En lättvikts, vind- och vattentät skalbyxa som andas. Finns med hellång och kort dragkedja. Vi valde denna just för ovanstående egenskaper, samt att den är väldigt slitstark trots dess tunna tyg. Man blir ej heller obehagligt svettig i den. Vi kan sammanfatta att den håller vad den lovar. 

Skaljacka: Sky Lady Jacket. Lättviktsjacka som är vattentät och tar upp minimalt med packvolym. Innan turen testade vi att duscha med denna jacka utan att vattnet kom igenom. Nu har vi hunnit testa den i drygt 50 mil och i hällregn flera dagar i rad. Resultatet är att den fyller sin funktion.

Byxa och jacka, samt t-shirt i flexibelt material som ger stor rörelsefrihet.


Vindjacka: Solund Lady Jacket. Lättviktsjacka som står emot vind och torkar snabbt om den blir blöt. Huvan går att dra åt baktill med kardborre för tightare passform.

Dunjacka: Slingsbytind Down Lady Jacket. Lättviktsdunjacka som är ovärderlig att ha med sig ute på fjället. Fungerar bra både sommar som vinter då du behöver ha med dig ett förstärkningsplagg. 

Dunjackorna är perfekta att ha i ryggsäcken och plocka fram när förstärkningsplagg behövs.

Våra skaljackor står emot hällregn och vind.


• T-shirt: Exit Wool Lady Tee. T-shirt i 100 % merinoull. Vi valde denna av olika anledningar; merinoull håller dig varm även om du är blöt/svettig. Merinoull är hygieniskt och behöver inte tvättas lika ofta som tex polyester/bomull. T-shirten är skön och sitter bra.

• Underställ: Fjellrapp och Soleie är de två modellerna på underställ vi använder. Båda är 100 % merinoull och med samma funktioner som t-shirten. De har olika tjocklek varför vikt och värmeåtergivningen skiljer sig mellan dessa två. Underställen är mycket sköna och med bra passform. 

• Mössa: Bloom Wool Beanie. På kvällarna och när vi sover i tält är det extra skönt att ha på sig en merinoulls-mössa som värmer. Jättestor andel värme går till spillo genom huvudet och mössan förhindrar detta. Mycket skön och med snygga färger.

• Shorts: Moa Lady Shorts. Lättviktsshorts med skön passform, som andas och torkar fort om de blir blöta. 

Vi har även med oss skalhandskar från Bergans, som skyddar bra mot vind och regn ruggiga dagar.

Hoppas att detta inlägg kan guida dig i ditt val av friluftskläder.

Hej från oss!

Linnea & Erika

Våra vandringsskor och stavar

På vår vandring genom hela den fjällkedjan har vi noga övervägt varenda pryl och vad som ska ingå i packningen. Vi försöker köra på mottot ”light AND right is right”. Lyckas man få ner packningens vikt innebär det en behagligare vandring. Speciellt när vi är igång 8-12 h varje dag. Här presenterar jag våra stavar och skor som båda är av märket Salomon. 

Stavar och skor från Salomon.

Skorna utsätts för hård prövning varje dag. Ett impregneringssprej hjälper till stt upprätthålla dess vattenavvisande fumktion.


Stavarna heter är Salomon MTN Outdoor Pole och är en fyra-säsongs-karbon-stav, vilket betyder att den kan användas både på sommar och vinter. Den kommer i fast längd och kan delas i fyra delar. Skönt handtag och även en extra gummibandsrem som underlättar att du inte ska ”tappa” staven när du tar ur den ut handfållan. Levereras med två storlekar på trugorna och kan därmed användas för tex topptur vintertid. Stavarna är väldigt lätta. Helt suveräna när man ska gå i framför allt uppförs- och nedförslut. Man får extra kraft i stegen och även stöd för att hålla kroppen upprätt vid gång med packning. Vid tex vadning över bäckar känner jag mig tryggare med stavarna. Längden på stavarna är 115 cm och vi är ca 175 cm långa. Perfekt längd enligt oss. Stavarna finns att få tag på med 5 cm intervaller. Välj absolut inte för lång stav. 

Skorna vi vandrar i är en enklare typ av känga. Influenser av en trailsko. Tanken är att vi vill ha lättare på fötterna än en läderkänga, vilket vi tycker oss ha lyckats med. Lågt/semihögt skaft. Skon heter Salomon Quest 4D 2 GTX och är en GoreTex-sko. Vi har båda väldigt smala fötter och i vanliga fall extremt svårt att hitta skor som passar. Pga  omstrukturering i planeringen levererades skorna två dagar innan vi skulle starta vår vandring från Treriksröset, vilket innebar att skorna inte blev direkt ingådda. Som tur var satt de klockrent och blev snabbt ingådda allt eftersom vi hade starta Gröna bandet. Detta är dock inget vi förespråkar, men ibland har nöden ingen lag. Förutom detta par skor har vi med oss Salomon Speed Cross 3, samt Salomon S-Lab wings. Tanken är att vi ska kunna alternera skor vid behov, ha vadarskor och även lägerskor så att fötterna får vila från kängorna. 

Trailskor för ombyte från Kängorna. Skönt vid vadning och när vi kommer fram till lägerplatsen.


Sammanfattningsvis är vi nöjda med både skor och stavar. Hittills har de tagit oss drygt 50 mil. Än återstår många fler. 

Hej från oss!

Linnea & Erika

Båtleder längs Kungsleden

Här kommer information om båtlederna; Över Teusajauresjön, samt mellan Saltoluokta och Jäckvik. 

Motorbåt eller ro? Här har ni info om båtlederna vid vandring av Kungsleden.

Information från vår vandring längs Kungsleden sommaren 2016.

Teusajaure

Över Teusajauresjön finns roddled och motorbåttransport att välja mellan. Stugvärden är det som kör motorbåten. Tider och prisuppgift finns på Svenska Turistföreningens hemsida. Vill man ro finns tre roddbåtar. Minst en båt måste alltid finnas på varje sida (gäller vid alla roddleder). Sjön är ca 1 km. Markeringar finns där man ska ro och tog oss ca 25 min att ta oss över. Flytvästar i lådorna.

Saltoluokta

För att ta sig till Saltoluokta Fjällstation (om man kommer norrifrån) åker man båt över Langas. Turerna går på fasta tider och varierar beroende när på säsongen man vill åka. Det går även att boka vid mån av tid mot en ytterligare avgift. Se Svenska Turistföreningens hemsida för info (https://www.svenskaturistforeningen.se/anlaggningar/stf-saltoluokta-fjallstation/battider-saltoluokta/). Ingen roddled finns här.

Sitojaure

Från Sitojaure och över sjön till Svine kör Lars och Anna motorbåt (200:-/p). Det finns fasta tider, men de är flexibla när möjlighet finns. På norra sidan om sjön kör de på morgonen och eftermiddagen (tror det var kl.9 och 17) och på södra sidan ringer man och bokar. Vid promenad från Aktse och norrut finns en skylt mitt på kalfjället ”Vid båttransport ring härifrån för att boka…”. Länsstyrelsen har roddbåtar (totalt tre stycken). Sjön är tekniskt svår att ro pga grunt vatten. Viktigt att följa markeringarna/bojarna. Ca 4 km är rosträckan. Tog oss nog 1,5 h att ta oss över. Det ska heller ej gå vågor eller vara dåligt väder för att äventyra säkerheten. Bra att prata med stugvärden eller Anna/Lars innan man far iväg. Vindskydd finns på södra sidan om man behöver vänta. Flytvästar finns i lådorna vid sjön. 

Aktse

Över Aktsesjön kör stugvärden och då pratar man med honom/henne innan. Vet ej om de har fasta tider. Det finns vindskydd på södra sidan om man behöver vänta. Länsstyrelsens roddbåtar finns (totalt tre stycken). Sjön är ca 3 km. Tog oss just under 1 h att ro över. Hyfsat lätt sträcka jämfört med Sitojauresjön, men vanligt sjövett gäller såklart. Flytvästar finns i lådorna vid sjön. 

Kvikkjokk

Från Kvikkjokk över sjön kör Björn Sarstad båt. Sjön är ca 6-7 km och inga roddbåtar finns att tillgå. Björn har nog fasta tider?, men bäst är att ringa och prata med honom eller gå in på hans hemsida (http://www.battrafikikvikkjokk.se/Kungsleden.html) för info, alternativt kontakta Kvikkjokks Fjällstation STF. Pris 200:-/p.

Riebnessjön

Från Vuonatjviken och över sjön Riebnes kör Eva och Jan Andersson. De har inga fasta tider, utan man får anpassa sig efter när de kan. Så ring gärna och kolla innan för att få uppgift om när de kan tänkas köra. Kostar 300:-/p.

Roddled just norr om Jäckvik

Några km norr om Jäckvik finns en roddled på ca 300 m. Tre roddbåtar finns. Flytvästar i lådorna. Enkel sträcka att to. Bra båtar. Ingen motorbåtstrafik finns här. 

Ett tips är att allltid ha kontanter med dig.

Hoppas denna information ska hjälpa i er planering av vandring längs Kungsleden.

/Linnea & Erika