Här följer våra planerade dagsetapper och koordinater längs Gröna bandet. En del platser är ungefärligt angivna.
Dagsetapper
Koordinater
Etikett: svenskaturistföreningen
Fiskeparadiset heter Jockfall
”Fiske i världsklass”, ”Europas bästa laxfiske” och ”närheten till naturen och tystnaden” är några av de superlativ och slogans som används om denna lilla by som ligger cirka 4 mil norr om Överkalix. I Jockfall bor cirka 30 personer, men under sommarhalvåret ökar siffran markant just på grund av fisket och utflykter till det vackra vattenfallet med sina nio meters fallhöjd.
Här har jag och Erika spenderat många år av våra liv. Våra mor- och farföräldrar härstammar från dessa trakter och fiskeintresset kommer från vår morfar som bokstavligt talat ”levde” för fisket. Även om Jockfall klingar synonymt med lax finns flera olika sorters fiske att välja bland, samt olika vatten såsom Kalixälven (en av de få outbyggda älvar i Sverige), Ängesån, tjärnar och bäckar. Naturen bjuder även på fina vandringar och cykelstigar. Här finns även en jättefin camping som erbjuder allt från boende och servering till guidade fisketurer.
Förslag på fiske är:
- Enhands- eller tvåhandsflugfiske i Ängesån (lax, öring, harr)
- Tvåhandsflugfiske eller spinnspö i vikarna nedom fallet, Jockfall (lax)
- Kastspö och flugspö nedströms Kalixälv (öring och harr)
- Båtfiske nedströms Kalixälven (harr, lax, öring)
- Mete/kastspö i sjö (abborre och gädda)
Laxfiske nedanför Jockfallet ger goda chanser till fångst. Laxarna samlas här innan sin fortsatta färd uppför laxtrappan. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Jag och Niclas på Jockbron med fallet i bakgrunden.
Det går att fiska fastän det regnar. Här är fiskelyckan god trots högvatten. Foto: Niclas Bentzer.
Flugfiske i Ängesån. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Niclas tränar flugfiske med tvåhandsspö. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Kalixälven flyter stilla fram. Foto: Niclas Bentzer.
Midsommarängarna står i full blom. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Jag och Niclas nere i östra viken med Jockfallet i bakgrunden.
Niclas kastar efter lax. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Harrfiske nedströms Kalixälv. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Harren är huggvillig.
Tack för denna omgång Jock!
/Linnea
Erfarenhetsturen 2016
Detaljerna för hur ”Erfarenhetsturen 2016” skulle gå till fick vi reda på bara några timmar innan avfärd. Där gick att utläsa var vi skulle påbörja och avsluta vår färd; Idre Fjäll med målgång i Grövelsjön. På vägen skulle vi samla poäng genom att ta oss till utpekade platser och korsa strömmande vatten (inga broar fick användas).
Turen inleddes med nattorientering och bestigning av Städjan. Där möttes vi av den mest fantastiska solnedgången. Foto: Johanna Bauer.
Erfarenhetsturen är en del i min utbildning till Fjäll- och äventyrsledare. I augusti påbörjade jag utbildningen och i november detta år examineras jag med förhoppningsvis ett intyg på fjälledarnormen i min hand. Just denna tur handlade om att orientera sig genom fjället, men utan kompass. Ett ytterligare direktiv var att vi inte fick ha med oss tält, varför pressening och utrustning för att bygga vindskydd fick följa med. Målgången på Grövelsjöns fjällstation skulle ske senast fredagsmorgon kl.06.30. Verkligheten blev dock en helt annan då hela tjejgänget (av vår lärare kallad ”girl power”) gjorde skäl för namnet, stånkade oss igenom nästan 80 km på 49 h och 55 min.
Girl power all in uppe på Svealands högsta topp; Storvätteshågna.
Det ska tilläggas att på vägen har vi serpentinat oss fram för att nå våra waypoints; bland annat har vi bestigit Städjan och Svealands högsta fjälltopp Storvätteshågna, genomfört tre vad över åar (vi fick ej använda broar), gått 80 km, sovit i vindskydd och nästan sett en björnmamma med sina två ungar (en fyrhjulingsåkare hade sett henne åt det håll vi skulle vandra – pulsen steg litegrann).
Om några timmar anländer min syster och henne pojkvän Oscar till Grövelsjön. Här ska vi vara i några dagar och bland annat spela musik på invigningen av Fjällfararnas vita- och gröna band. Det ”bandet” som jag och Erika ska ta oss an om några veckor. Har ni vägarna förbi Grövelsjön på lördag så kom och lyssna på oss på kvällen!
Nedan följer bilder från turen:
Vandring genom skog och fjäll. Foto Johanna Bauer.
Efter vadet över Storån. Minimera kläder att bli blöta genom att vada så lätt som möjligt. Skor är ett måste vid vad!
En av våra waypoints var Hågnlägret. Här samlade vi ihop ytterligare en poäng.
Uppe på Storvätteshågna, 1204 möh. Detta var första gången jag besteg denna topp. Foto: Johanna Bauer.
Målgång i Grövelsjön. Klockan är 22.55 och vi har vandrat ca 14 h just innan denna bild togs. Vi känner oss sjukt stolta och nöjda. Grymt jobbat tjejer! Nu är det slut på termin två och med lite ledighet som följd. Foto: Niclas Bentzer.
/Linnea
Vad äter vi ute på tur?
Nedan följer ett filmklipp med redovisning av vad vi kommer att äta varje dag. Totalt har vi beräknat 4500 kcal/dag och person. Maten levereras från vår samarbetspartner 24 Hour Meals som har frystorkat (lätt att bära och näringsrikt), bars, energipulver, torkat kött mm. i sitt sortiment.
Matranson per dag och person:
- 1 st frukost
- 1 st lunch
- 1 st middag
- 4-6 st bars
- 2 påsar biltong torkat kött
- 2 påsar cashewnötter
- 2 st chokladsticks
- 1 påse energipulver med elektrolyter och resorb
- 1 påse chokladpulver
- Kaffe
Mycket mat kan tyckas, men att vara igång så många timmar (6-9) varje dag gör att vi förbrukar massor med energi. Likväl som en bil behöver tankas för att rulla är likadant med människor. Detta blev vi varse om när vi skidade Kundleden i våras. Och vi lär känna oss mätta med denna mängd!
/Linnea
Länken till klippet finner du här:
Havskajak i Tjörn
Den lilla idyllen utanför Göteborg stavas TJÖRN. Under denna vecka har vi glidit runt med våra havskajaker och botaniserat oss i skärgården. Övningstekniskt har väderförhållandena varit perfekta – dagarna har innehållit allt från dimma, regn och storm till strålande solsken. Lite extra spännande var det när vi var ute på havet med en vindstyrka på 12-15 m/s och vågorna sköljde in över kapellen.
Syftet med denna tur var att förbättra våra paddlingskunskaper och få till en upplevelsetur med att paddla en längre rutt och byta lägerplats varje natt. Temperaturen i vattnet har varit varm jämfört med förra veckans forsrännarutbildning. Dock fick våtdräkten sitta på ändå.
Nedan följer bilder från turen.
/Linnea
Utmaningar, linsprovning och skojakt
Utmaningar är nyckeln till utveckling. Inför denna var jag lite nervös. Häng med och se hur det gick för mig. Vad drömmer du om? Vad vill du göra? Vilken är din nästa utmaning? Varför inte göra ett försök och ta ett steg i den riktningen?
Fortsatta förberedelser
I övrigt pågår förberedelserna för fullt. Just nu prövar jag dygnet-runt-linser för att skära ner på packingsvikten så mycket som möjligt.
Skor för fjällterräng
Under veckan ringde jag även till Salomons produktsupport för att ta reda på mer om funktion, passform och hållbarhet av potentiella skor för cirka 140 km fjällterräng i sommar. Skorna är verkligen en prioriterad fråga och troligen kommer vi att landa på två par skor vardera som våra fötterna får variera mellan. Jag fick riktigt värdefulla svar och ska försöka få tag i att testa skor framåt helgen.
Må väl så länge!
/Erika
Hykjeberget
Älvdalen, som ligger fyra mil väster om Mora, erbjuder vacker natur med fina vandringsstigar, berg och fiskeställen.
Hykjebergets med sin vertikala vägg. här är klättring populärt. Foto: Niclas Bentzer.
Här ses bilder från min och Niclas vandring upp på Hykjeberget, 594 möh. Från Älvdalen är det 14 km till parkeringen och därefter väntas en promenad på cirka 20 min innan du når den vackra utsikten uppe på toppen. Berget har en rik växtlighet och kuriosa till detta berg är att Carl von Linné (Dalaresan år 1734) ägnade ett besök hit.
Genom skog och vandring på fina stigar innan vi når toppen. Foto: Niclas Bentzer.
Myrorna jobbar på flitigt. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Vägvalsalternativ. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Uppe på toppen finns en fin slogbod med ved. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Vacker utsikt över Älvdalen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Reflektionsstund över vacker utsikt. Foto: Niclas Bentzer.
/Linnea
Vårvandring i Skuleskogen
”Undra hur många gånger man har passerat denna infart, men aldrig svängt av E4:an”? Infarten Niclas pratade om är den som ligger några mil söder och Örnsköldsvik och som leder oss till Skuleskogens nationalparks södra entré. En av de mest vandringsvänliga nationalparker jag någonsin har besökt.
I Skuleskogen har blåsipporna slagit ut och ger en färgklick till skogen. Foto: Linnea Nilsson-Waara
I samband med ett besök till Umeå bestämde vi oss för att göra ett stopp till den nationalpark som ingen av oss sedan tidigare hade besökt. Vi anlände sent på kvällen, tog med oss vår packning och slog tältläger på en vacker strand vid en plats som heter Kälsviken. Kvällen var helt vindstilla och det var ljumna grader ute. Påföljande dag inleddes med en lugn och skön frukost på stranden innan vi vandrade iväg mot Näskebodarna. Vi hade fått tipset att utforska den östra sidan av nationalparken där första delen av vår vandring blev längs med strandkanten och med en fantastisk utsikt över alla de små öarna och holmarna i Bottenviken.
Med pannlampa och packning beger vi oss mot vår tilltänkta tältplats Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.
Skuleskogen erbjuder fina tältplatser alternativt bäddar för den som föredrar övernattning i stugor. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Vacker utsikt över Bottenviken. Foto: Niclas Bentzer.
Längsta lunchpausen någonsin
Första fikapausen tog vi på en klippa vid Tärnättholmarna, där vi fyllde på magarna med några bars och vatten. Solen lyste med sin närvaro och gjorde pausen väldigt behaglig. Eftersom det fortfarande var förmiddag och vi ville hinna se mer av parken fortsatte vi vår vandring några kilometrar till innan vi tog en av våra längsta lunchpauser någonsin. På en stenhäll vid Tärnättvattnen och med utsikt mot den mäktiga Slåttdalsskrevan lutade vi oss tillbaka i nästan två timmar. Man brukar säga att vila kan göra en pigg, men här hade vi nog kunnat stanna kvar resten av dagen. Niclas fick också briljera med konsten att kunna sova till toner av snarkningar som skulle kunna väcka avlidna. Här fick jag åter energi tillbaka och fortsättning på vår vandring blev ett faktum.
På väg mot Tärnättholmarna. Vi vandrar på stränder och genom blandad vegetation. Foto: Linnea Nilsson-Waara
En karta och broschyr om nationalparken är bra att ha med sig. Här spanar vi in fortsättningen på vår färd. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Lunchpaus vid Tärnättvattnen. Foto: Niclas Bentzer.
Nationalparkens mest kända landmärken
Från Tärnättvattnen fortsatte vi vår färd upp mot Slåttdalsskrevan, vilken är nationalparkens mest kända landmärke. Skrevan, som är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred delar Slåttdalsberget i två delar. Känslan av att gå mitt i en ravin infinner sig. Själva Slåttdalsberget består av Nordingrågranit, med undantag för själva skrevan som en gång i tiden bestått av den mer lättvittrade bergarten diabas. På grund av istider och efterföljande hav- och landhöjningsprocesser har skrevan allt eftersom gröpts ur till dess nuvarande form.
Mäktiga Slåttdalsskrevan! Foto: Niclas Bentzer.
Kalottberg och Sveriges högsta ö
Efter vårt ravinbesök hade vi blivit rekommenderade att gå upp på den östra sidan av skrevan, upp på själva Slåttdalsberget. Uppe på toppen möttes vi av den mest fantastiska 360-graders panoramautsikten. Bakom oss skymtade vi ett kalottberg där Niclas berättade intressant fakta om hur träden på ett kalottberg växt till sig på grund av att havsnivån aldrig har legat över denna nivå och således inte sköljt bort jordmånen. Berget såg ut som en topp med frodig kalufs och kal hals. Vi fick även se Sveriges högsta ö, Mjältön, från denna punkt.
Slåttdalsberget bjuder på fantastisk panoramautsikt. Foto: Linnea Nilsson-Waara.
Något för alla
I Skuleskogen finns åtta stugor som inrymmer flertalet bäddar för övernattning. Stugorna är öppna för alla och innehåller kamin. Veden får man hugga själv. På flera ställen finns utedass och vid Kälsviken är toaletten handikappanpassad. Förutom fantastisk vandring verkar denna park kunna erbjuda något för alla! Allt från paddling, klättring och trailöpning till att bara må gott i solen med utsikt över skärgård eller urskog.
Skuleskogens nationalpark är anpassad för alla. Här finns handikappanpassad toalett nära Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.
För oss blev det en riktig lyckoträff att besöka parken under denna tidsperiod. Förutom solsken, lagom varma grader och vindstilla finns fler fördelar med att vårvandra, såsom att det fortfarande är myggfritt och stora delar av sträckorna hör ges man tillfälle att bara få höra fåglarnas kvitter och vågornas sus på grund av att det är just är lågsäsong.
Tack för denna gång Skuleskogen. Vi ses igen!
Tack för oss!
Hälsningar,
Niclas & Linnea
Reflektioner efter Kungsleden
Idag är det prick två veckor sedan vi korsade mållinjen i Abisko. Vårt 21 dagar händelserika äventyr på turskidor och med pulka längs Kungsleden sattes därmed punkt för.
Det var en speciell och overklig känsla att gå i mål efter 21 dagar ute på tur.
Tankarna efteråt summerar vi så här:
• Äventyret må vara över, men minnena lever för alltid kvar. Totalt knäppte vi nog 5000 bilder! 😉
• Största behållningen, förutom att ha upplevt vår vackra fjällvärld i vitt, är alla människor vi har mött. Helt fantastiska. Allt från skoteråkare som är hjälpsamma med beskrivning av väg, stugvärdar som välkomnar en med öppna armar och varm saft, fjällfarare som delar med sig av sina äventyr, lokalbefolkningen med sin kännedom i området m.fl.
Inge Rankvist är en av alla de fantastiska människorna vi har mött ute på fjället.
• Turskidåkning längs Kungsleden är ett fantastiskt sätt för att upptäcka den svenska fjällkedjan vintertid.
Fjällets majestätiska toppar och öppna vidder
• Den mest ”åkvänliga sträckan” pga generöst med stugor, är mellan Abisko och Saltoluokta, samt Saltoluokta och Kvikkkjokk.
• Sträckan mellan Ammarnäs och Kvikkjokk är väldigt vacker med orörd natur i Paljekaisenationalpark, vy över Björkfjället, wärdshuset i Bäverholmen mm. Denna sträcka är tyvärr underskattad och med lite logistik är den fullt genomförbar.
• Svenska Turistföreningen och privata aktörer möjliggör/underlättar för vistelse ute på fjället. Trivsamt och jordnära.
STF-anläggningar finns på flera ställen längs fjällkedjan
• Vi älskar de röda ledkryssen. De underlättar navigeringen, framför allt när det är whiteout (begränsad sikt och bara vitt).
De röda ledkryssen underlättar navigeringen avsevärt
• Kungsleden är en av världens mest populära leder och på sträckan kunde vi se flertalet restaureringsbehov såsom avsaknad av ledkryss, behov av tydligare skyltning mm.
• Vi stötte på tufft motstånd redan första tre dagarna, men med stöttning lyckades vi att ta oss vidare. Motgångar föder framgångar och efter denna episod blev det bara bättre och bättre till helt fantastiskt.
• Vi har haft stor nytta av våra Suunto Ambit 3 Peak klockor för att planera våra dagsetapper. Distans, höjdmätare, tid, kcal-förbrukning, puls, kompass mm.
Sömntestet visar på lägsta uppmätta puls.
• Åkdagarna var vår kilokaloriförbrukning mycket högre än beräknat och halva turen gick vi på underskott. Så småningom märkte vi av hur kroppen svarar på fulltankad kontra halvtom tank vad gäller hastighet i skidåkningen och styrkan i kroppen.
Mat (energi) är A och O för att få en njutbar tur
• Slutligen vill vi verkligen rekommendera dig att tura ute på fjället. Är kunskaperna och utrustningen ej tillräcklig finns alltid kurser att välja. Säkerhet måste komma i första hand. Dagsetapper från en fjällstation alternativt förflytta sig mellan olika stugor. Möjligheterna finns.
• Tack för all stöttning både på och utanför fjället. Nu ser vi fram emot att genomföra Gröna bandet (Treriksröset – Grövelsjön: hela fjällkedjan till fots på 1300 km), samt bestiga den högsta toppen i varje fjällandskap som är fyra till antalet. Turen beräknas starta under vecka 28.
Tack för all stöttning! /Erika
Denna resa är ett minne för livet. Tack! /Linnea
Häng med oss då på http://www.waaraworldwide.com
Kramar Erika & Linnea
Vad pågår just nu efter Kungsleden?
Det är nu tio dagar sedan vi gick över mållinjen i Abisko, vilket innebar att vi hade avverkat Kungsleden och dess 484 km på 21 dagar. Direkt efteråt börjar det viktiga, mastiga och roliga efterarbetet.
En intressant aspekt med vårt fjällprojekt är att arbetet runt i kring tar mer tid än själva genomförandet av de olika etapperna. Resan görs alltså i huvudet flera gånger om, både innan och efter det faktiska genomförandet.
Detta är dock förväntat, eftersom förberedelserna är nödvändiga för att skapa en så trygg och njutbar resa som möjligt. Arbetet efteråt innebär att sammanställa, värdera, förmedla och lära sig av det som vi har varit med om. Mer om dessa tankar, lärdomar och framtidsplaner kommer i ett senare inlägg.
Vad pågår just nu då? Denna vecka har jag besökt Rotary Falkenberg för att dela med mig av tankar och erfarenheter av vårt fjällprojekt. Jag möttes av intressanta åhörare och en god lunch med en underbar utsikt över Skrea strand och Kattegatt.
Erika föreläser på Rotary Falkenberg
Nästa vecka på onsdag kväll den 20 april hoppas jag få se dig på Arena Vesterhavet i Falkenberg. Då anordnas den första av två träffar löpeventet SpringRun, som innehåller inspirerande föreläsningar med efterföljande löpning eller promenad för den som vill. Där är jag en av föreläsarna och löpansvariga tillsammans med Jakob Gudiol och Johan Jonsson. Vid den andra träffen, måndag den 2/5, har vi dessutom nöjet att få ta del av en av tidernas främsta tiokampare Henrik Dagårds tankar om hur vi kan bli snabbare. Varmt välkomna till vårens löpevent i Falkenberg!
Den 20 april och 2 maj föreläser Erika på SpringRun i Falkenberg
Kram så länge!
/Erika
Waara Worldwide 