Etapp 2: Abisko – Saltoluokta, 149 km

Sista biten på vårt etappmål nummer två och norra Kungsleden fortsätter i sydlig riktning. Från Vakkotavvare har vi 32 km väggren att knata på och destinationen heter Saltoluokta. Enligt vårt tycke är detta en av de mysigaste fjällstationerna i hela kedjan. Här ska vi spendera två nätter och bland annat genomföra en spelning på fjällstationen.

Kungsleden bjuder på fantastiska vyer och utsikt.

Våra kroppar styr våra dagsetapper

Det är fascinerande hur kropparna kan återhämta sig efter en dags vila. Tidigare har vi upplevt att etapper på 30 km och längre tar knäcken på våra kroppar, men efter en vilodag i Abisko var de 37 km till Alesjaurestugorna promenadvänliga för både kropp och själ. Kanske besöket av mor och far uppe i Abisko gav oss lite extra energi till vår fortsatta färd. Vissa dagar under har vi känt att vi gärna skulle ha fortsatt att knata på någon timme till, men när vi har nått vårt dagsmål och vandrat i över åtta timmar säger logiken att vi ska ta det lugnt. Därför kör vi stenhårt på uttrycket ”skynda långsamt” för att inte ha sönder våra kroppar.

Härlig känsla att komma fram till STF-stugorna och nå vårt mål för dagen.


 

Populära Kungsleden

Kungsleden-sträckan, Abisko till Vakkotavvare (alternativt Nikkaluokta), är väldigt populär och det märks att det just nu råder högsäsong på fjällvandringen. Vi möter massor av människor från världens alla hörn. Allt från barnfamiljer till pensionärer. Stugvärdarna har fullt sjå med att ordna sängplatser till alla gäster och trots fullbelagda stugor råder en härlig gemenskap bland alla fjällfarare.

De sköna pauserna på vår vandring. Fylla på med energi och njuta av omgivningen.

Kontrasterna mellan vitt och grönt

Denna sträcka skidade vi i våras och därför kändes det extra spännande att få uppleva den i grönt. Många minnen återkom om situationer och upplevelser som vi har varit med om. Även några av stugvärdarna kände igen oss och vi dem. Väldigt kärt återseende.

På vintern följde vi ledkryssen och på sommaren är Kungsleden väl markerad. Här följer vi de rödmålade stenarna/stigen.

Några guldkorn längs vägen är:

• Tjäktjapasset (fantastisk utsikt),

• Mötet med fyra härliga damer (två amerikanska och två svenska) som roade oss med sina historier och många skratt,

• Våra kroppar hänger med trots skavanker (”vi set ut att vara vid gott mod” – enligt folk och de är ”inte oroliga för oss” 😉

• Trevliga stugvärdar (”vill ni ha saft”?) Vi älskar saft!

• Bastubad i fjällkedjans nyaste bastu, i Kaitumjaurestugorna,

• De fantastiska vyerna längs hela sträckan

På måndag startar nästa etapp från Saltoluokta – Jäckvik.

Dagarna har bjudit på varierande väder. Dagar som dessa är det lättare att avverka kilometrar.

Lyxen att äta varmlagad mat efter en hel dag ute på fjället.

Flertalet STF-stugor erbjuder proviantförsäljning. En enorm lyx för att slippa bära med sig all mat i ryggsäcken.

Utedassen är försedda med fjällhandfat. Smart konstruktion.

Vi blickar framåt och ser ljust på vår förtsatta vandring.

Spegelblanka sjöar i manteln av de mäktiga fjälltopparna.

Vi är duktiga på att äta bars.

32 km väggren från Valkkotavvare till Saltoluokta. Äntligen är vi framme i Salto!

Våra dagsetapper Abisko – Saltoluokta:

Dag 9: Abisko – via Abiskojaure – Alesjaure, 37 km

Dag 10: Alesjaure – via Tjäktja – Sälka, 27 km

Dag 11: Sälka – via Singi – Kaitumjaure, 25,3 km

Dag 12: Kaitumjaure – Teusajaure – Vakkotavvare, 24,3 km

Dag 13: Vakkotavvare – via Stora sjöfallet – Saltoluokta, 35 km

Totalt: 149 km

Hälsningar, Linnea & Erika

Etapp 1: Treriksröset – Abisko 180 km

”Jag trivs bäst i öppna landskap” sjöng Ulf Lundell. Det beskriver den vandring som vi genomför just nu, med en totalsträcka på cirka 1300 km från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder. Första etappen går från Treriksröset, längs Nordkalottleden och till Abisko. 

I Treriksröset och förväntansfulla inför två månader ute på fjället. Målet är Grövelsjöns fjällstation, 1300 km söderut.


Naturen är storslagen med vattenfall som slingrar sig nedför bergen och gestaltar sig som brudslöjor. Bergstopparna ligger fortfarande inbäddade i snötäcke. Terrängen vi vandrar genom är varierande och sliter duktigt på våra kroppar. Inom loppet av 11 dagar har vi endast haft en vilodag och på dessa dagar har vi hunnit med en toppbestigning av Kebnekaise (se tidigare inlägg), samt 180 km av norsk och svensk fjällvärld.

Landskapen är fantastiska och bjuder på storslagen natur. Foto: Linnea Nilsson-Waara.


DNT-hytterna på den norska sidan är en ny företeelse för oss, där vi anser att de håller hög standard. Trots att de är obemannade är de fräscha tack vare fjällfararnas egen ordningssamhet. Vi är igång ca 8-12 h varje dag och trots alla timmars traskande anser vi oss vara i skapligt skick. Några skavanker får man räkna med på sådana här turer. Fötterna tar mest stryk. 

DNT-hytterna håller hög standrard. Foto: Erika Nilsson-Waara.


Ljusglimtar att nämna är framför allt de vackra landskapen och öppna vidderna vi färdas genom. Sol och underbart väder (dock väl så varmt någon dag). Doppet i fjällbäckarna efter en hel dags vandrande. DNT-stugorna. 
Våra dagsetapper mellan Treriksröset och Abisko:

  1. Treriksröset – Pältsa 14 km, 5 h.
  2. Pältsa – via Rostahyttan – Daertahytta 34 km, 11 h.
  3. Daertahytta – Dividalshytta 24,5 km, 8,5 h.
  4. Dividalshytta – via Vuomahytta – Gaskashytta 36,5 km, 11,5 h.
  5. Gaskashytta – Altevasshytta 12,5 km, 4 h.
  6. Altevasshytta – Lappjordhytta 25,5 km, 8 h.
  7. Lappjordhytta – Abisko Turiststation STF 27 km, 8 h.

Data registrerad med Suunto Ambit 3 Peak Sapphire.

Varierande fjällterräng med allt från vacker fjällhed till stenskravel uppe på kalfjället.


Nu väntar vilodag i Abisko och sedan fortsätter vår färd söderut längs Kungsleden. Det ska bli spännande att återuppleva Kungsleden, men denna gång i grönt (jämfört med i våras när vi skidade den).

Tack för oss!

Linnea & Erika

Memorerings- och återhämtningsstund på fjället. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lederna är väl uppmärkta.

Linnea utanför en av DNT-hytterna. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Kärleken till fjället. Hjärtesten. Foto: Erika Nilsson-Waara.

DNT-nyckel är ett måste att ha ordnat innan du beger dig ut på fjället. Stugorna är obemannade och du tar dig in med hjälp av nyckeln. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Fantastiska landskap att vandra genom.

En av alla DNT-hytter vi har besökt längs Nordkalottleden.

Framme i Abisko och framför Turiststationen STF! Lyckan är på max.

Fjälläventyret startar nu!

Klockan 04.54 gick tåget norrut med destination Kiruna och nu är vi på väg med bussen mot Nikkaluokta. Äventyret startar med att bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise och redan ikväll kommer vi att trubadura på Kebnekaises fjällstation. Med oss på denna fjälltopp finns även två av våra guldklimpar Åsa och Oscar. 

Tack till alla för all stöttning och som gör det möjligt att genomföra detta.

Följ vår resa här på bloggen, instagram (@waaraworldwide), Facebook och Piteå-Tidningens nyhetsblogg. Längs vägen kommer vi att ha med oss en SPOT (nödsändare och spårare). 

Klockan 04.54 gick tåget norrut mot Kiruna

Förväntansfulla och taggade på fjälluft


/Linnea & Erika

2-manna tältet Niak, Hilleberg

Vi har sonderat terrängen på olika tälttillverkare och modeller. Tältet vi kommer att ha med oss heter Niak och är ett 2-mannatält från Hilleberg. Varför vi har valt detta tält är framför allt för den låga totalvikten (1,7 kg) och att det är självstadgande (möjliggör uppsättning oavsett terräng). Det finns lättare tält på marknaden, men då får man alltid ifrågasätta hållbarheten. Någonting måste man tulla på när grammen försvinner.Tältet är enkelt att sätta upp och liggytan känns rymlig. Absiden är på långsidan, vilket kan vara lite bökigt för den som sover innerst och t.ex. behöver kliva upp på natten. Hilleberg har dessutom sitt huvudkontor i Östersund och skulle något mot förmodan gå sönder eller att flera års användning sätter sina spår, är kontakten inom Sverige inte långt borta.

IMG_4945

Tältet vi har valt heter Niak och kommer från Hilleberg the Tentmaker.

Fakta om NIAK:
”Ett väldigt enkelt, lätt och mångsidigt tresäsongstält. Innan introduktionen gick Niak igenom över 250 vildmarksnätter – i alla typer av väder både i Skandinavien, USA, Alperna och Skottland”, skriver Hilleberg på sin egen hemsida om tältet.

Yttertältsväv: Kerlon 1000
Nettovikt: 1500 gr
Bruttovikt: 1700 gr (vårt tält väger exakt 1766 gr)
Stänger: 9 mm
Längd: 220 cm
Bredd: 120 cm
Absid: 0,75 m2 (triangelformad och 65 cm bredaste stället)

IMG_4953

Här kommer vi att trivas. Mörkgrön tältduk valdes för bättre mörkläggning (jämfört med röd).

/Linnea

Erfarenhetsturen 2016

Detaljerna för hur ”Erfarenhetsturen 2016” skulle gå till fick vi reda på bara några timmar innan avfärd. Där gick att utläsa var vi skulle påbörja och avsluta vår färd; Idre Fjäll med målgång i Grövelsjön. På vägen skulle vi samla poäng genom att ta oss till utpekade platser och korsa strömmande vatten (inga broar fick användas).

IMG_4918

Turen inleddes med nattorientering och bestigning av Städjan. Där möttes vi av den mest fantastiska solnedgången. Foto: Johanna Bauer.

Erfarenhetsturen är en del i min utbildning till Fjäll- och äventyrsledare. I augusti påbörjade jag utbildningen och i november detta år examineras jag med förhoppningsvis ett intyg på fjälledarnormen i min hand. Just denna tur handlade om att orientera sig genom fjället, men utan kompass. Ett ytterligare direktiv var att vi inte fick ha med oss tält, varför pressening och utrustning för att bygga vindskydd fick följa med. Målgången på Grövelsjöns fjällstation skulle ske senast fredagsmorgon kl.06.30. Verkligheten blev dock en helt annan då hela tjejgänget (av vår lärare kallad ”girl power”) gjorde skäl för namnet, stånkade oss igenom nästan 80 km på 49 h och 55 min.

IMG_4909

Girl power all in uppe på Svealands högsta topp; Storvätteshågna.

Det ska tilläggas att på vägen har vi serpentinat oss fram för att nå våra waypoints; bland annat har vi bestigit Städjan och Svealands högsta fjälltopp Storvätteshågna, genomfört tre vad över åar (vi fick ej använda broar), gått 80 km, sovit i vindskydd och nästan sett en björnmamma med sina två ungar (en fyrhjulingsåkare hade sett henne åt det håll vi skulle vandra – pulsen steg litegrann).

Om några timmar anländer min syster och henne pojkvän Oscar till Grövelsjön. Här ska vi vara i några dagar och bland annat spela musik på invigningen av Fjällfararnas vita- och gröna band. Det ”bandet” som jag och Erika ska ta oss an om några veckor. Har ni vägarna förbi Grövelsjön på lördag så kom och lyssna på oss på kvällen!

Nedan följer bilder från turen:

IMG_4911

Vandring genom skog och fjäll. Foto Johanna Bauer.

IMG_4912

Efter vadet över Storån. Minimera kläder att bli blöta genom att vada så lätt som möjligt. Skor är ett måste vid vad!

IMG_4910

En av våra waypoints var Hågnlägret. Här samlade vi ihop ytterligare en poäng.

IMG_4903

Uppe på Storvätteshågna, 1204 möh. Detta var första gången jag besteg denna topp. Foto: Johanna Bauer.

IMG_4908

Målgång i Grövelsjön. Klockan är 22.55 och vi har vandrat ca 14 h just innan denna bild togs. Vi känner oss sjukt stolta och nöjda. Grymt jobbat tjejer! Nu är det slut på termin två och med lite ledighet som följd. Foto: Niclas Bentzer.

/Linnea

Hykjeberget

Älvdalen, som ligger fyra mil väster om Mora, erbjuder vacker natur med fina vandringsstigar, berg och fiskeställen. 

Hykjebergets med sin vertikala vägg. här är klättring populärt. Foto: Niclas Bentzer.


Här ses bilder från min och Niclas vandring upp på Hykjeberget, 594 möh. Från Älvdalen är det 14 km till parkeringen och därefter väntas en promenad på cirka 20 min innan du når den vackra utsikten uppe på toppen. Berget har en rik växtlighet och kuriosa till detta berg är att Carl von Linné (Dalaresan år 1734) ägnade ett besök hit.

Genom skog och vandring på fina stigar innan vi når toppen. Foto: Niclas Bentzer.

Myrorna jobbar på flitigt. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vägvalsalternativ. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Uppe på toppen finns en fin slogbod med ved. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vacker utsikt över Älvdalen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Reflektionsstund över vacker utsikt. Foto: Niclas Bentzer.


/Linnea

Vårvandring i Skuleskogen

”Undra hur många gånger man har passerat denna infart, men aldrig svängt av E4:an”? Infarten Niclas pratade om är den som ligger några mil söder och Örnsköldsvik och som leder oss till Skuleskogens nationalparks södra entré. En av de mest vandringsvänliga nationalparker jag någonsin har besökt.

IMG_6496

I Skuleskogen har blåsipporna slagit ut och ger en färgklick till skogen. Foto: Linnea Nilsson-Waara


I samband med ett besök till Umeå bestämde vi oss för att göra ett stopp till den nationalpark som ingen av oss sedan tidigare hade besökt. Vi anlände sent på kvällen, tog med oss vår packning och slog tältläger på en vacker strand vid en plats som heter Kälsviken. Kvällen var helt vindstilla och det var ljumna grader ute. Påföljande dag inleddes med en lugn och skön frukost på stranden innan vi vandrade iväg mot Näskebodarna. Vi hade fått tipset att utforska den östra sidan av nationalparken där första delen av vår vandring blev längs med strandkanten och med en fantastisk utsikt över alla de små öarna och holmarna i Bottenviken.

IMG_4245

Med pannlampa och packning beger vi oss mot vår tilltänkta tältplats Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.

IMG_6589

Skuleskogen erbjuder fina tältplatser alternativt bäddar för den som föredrar övernattning i stugor. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

IMG_6433

Vacker utsikt över Bottenviken. Foto: Niclas Bentzer.

Längsta lunchpausen någonsin

Första fikapausen tog vi på en klippa vid Tärnättholmarna, där vi fyllde på magarna med några bars och vatten. Solen lyste med sin närvaro och gjorde pausen väldigt behaglig. Eftersom det fortfarande var förmiddag och vi ville hinna se mer av parken fortsatte vi vår vandring några kilometrar till innan vi tog en av våra längsta lunchpauser någonsin. På en stenhäll vid Tärnättvattnen och med utsikt mot den mäktiga Slåttdalsskrevan lutade vi oss tillbaka i nästan två timmar. Man brukar säga att vila kan göra en pigg, men här hade vi nog kunnat stanna kvar resten av dagen. Niclas fick också briljera med konsten att kunna sova till toner av snarkningar som skulle kunna väcka avlidna. Här fick jag åter energi tillbaka och fortsättning på vår vandring blev ett faktum.

IMG_6479

På väg mot Tärnättholmarna. Vi vandrar på stränder och genom blandad vegetation. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_6488

En karta och broschyr om nationalparken är bra att ha med sig. Här spanar vi in fortsättningen på vår färd. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

IMG_4242

Lunchpaus vid Tärnättvattnen. Foto: Niclas Bentzer.

Nationalparkens mest kända landmärken

Från Tärnättvattnen fortsatte vi vår färd upp mot Slåttdalsskrevan, vilken är nationalparkens mest kända landmärke. Skrevan, som är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred delar Slåttdalsberget i två delar. Känslan av att gå mitt i en ravin infinner sig. Själva Slåttdalsberget består av Nordingrågranit, med undantag för själva skrevan som en gång i tiden bestått av den mer lättvittrade bergarten diabas. På grund av istider och efterföljande hav- och landhöjningsprocesser har skrevan allt eftersom gröpts ur till dess nuvarande form.

IMG_4234

Mäktiga Slåttdalsskrevan! Foto: Niclas Bentzer.

Kalottberg och Sveriges högsta ö

Efter vårt ravinbesök hade vi blivit rekommenderade att gå upp på den östra sidan av skrevan, upp på själva Slåttdalsberget. Uppe på toppen möttes vi av den mest fantastiska 360-graders panoramautsikten. Bakom oss skymtade vi ett kalottberg där Niclas berättade intressant fakta om hur träden på ett kalottberg växt till sig på grund av att havsnivån aldrig har legat över denna nivå och således inte sköljt bort jordmånen. Berget såg ut som en topp med frodig kalufs och kal hals. Vi fick även se Sveriges högsta ö, Mjältön, från denna punkt.

IMG_6555

Slåttdalsberget bjuder på fantastisk panoramautsikt. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Något för alla

I Skuleskogen finns åtta stugor som inrymmer flertalet bäddar för övernattning. Stugorna är öppna för alla och innehåller kamin. Veden får man hugga själv. På flera ställen finns utedass och vid Kälsviken är toaletten handikappanpassad. Förutom fantastisk vandring verkar denna park kunna erbjuda något för alla! Allt från paddling, klättring och trailöpning till att bara må gott i solen med utsikt över skärgård eller urskog.

IMG_4235

Skuleskogens nationalpark är anpassad för alla. Här finns handikappanpassad toalett nära Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.

För oss blev det en riktig lyckoträff att besöka parken under denna tidsperiod. Förutom solsken, lagom varma grader och vindstilla finns fler fördelar med att vårvandra, såsom att det fortfarande är myggfritt och stora delar av sträckorna hör ges man tillfälle att bara få höra fåglarnas kvitter och vågornas sus på grund av att det är just är lågsäsong.

IMG_4197

Tack för denna gång Skuleskogen. Vi ses igen!

Tack för oss!

Hälsningar,
Niclas & Linnea

 

Resa, utbildning och kärlekens år!

När vi tänker tillbaka på vad vi har fått vara med om år 2015 sammanfattar vi det med orden RESA, UTBILDNING och KÄRLEK! 

cropped-img_22702.jpg

Året 2015 sammanfattar vi med orden resa, utbildning och kärlek.

Vi började att inviga det nya året 2015 i Queenstown, Nya Zeeland. Med gitarr, träningsutrustning och hyrbil backpackade vi oss runt på södra och norra ön. Därefter fortsatte vårt resande i Australien där vi bland annat snorklade stora barriärrevet, klappade koalas och kängurus, samt bekantade oss med Tasmanien. Vi hann även med att besöka centrala Australien, det vill säga det ”röda centret”, vilket betyder öknen, där vi besteg the Rock/Uluru och vandrade runt Kings Canyon, samt spenderade nätterna under stjärnklar himmel i swags. Trots alla de äventyr vi har varit med om anser vi att det häftigaste med denna resa är alla de fantastiska människor som vi mötte och lära känna. I maj var vi åter på svensk mark och nytt kapitel var på väg att skapas.

IMG_6159

Surflektion i Byron Bay, Australien. Erika balanserar med en Jack Russel i fören.

IMG_7692

Med vår gitarr reste vi runt Down Under och musicerade på gatorna.

IMG_0030

Fallskärmshoppning låg högt upp på önskelistan. På Nya Zeeland blev drömmen verklighet.

DSC02229

På Nya Zeeland genomförde vi flertalet hajker med bland annat bestigning av ”The Doom”. Vulkanen har fått sitt smeknamn efter filmtrilogin Sagan om ringen.

Snorkling i Det stora barriärrevet, Australien.

IMG_1532

Här bekantar vi oss med lokalinvånarna.

Vi är sedan tidigare utbildade till sjukgymnaster och har jobbat inom yrket under cirka sju års tid. Inför hösten fick vi båda upp intresset för att vidareutbilda oss med lite olika inriktningar i fokus. Erika har spetsat sina kunskaper inom träning och före jul examinerades hon till personlig tränare. Linnea utbildar sig till fjäll- och äventyrsledare i Älvdalen och är färdig med sin skola i november 2016. Vi är mycket nöjda med våra val och ser fram emot vad som komma skall inom respektive område.

IMG_7692

Linnea på höstvandring i de norska fjällen. Rendalssölen i bakgrunden.

IMG_9040

En fantastisk vinterdag med fjälltoppen Städjan i fokus.

IMG_9879

Långfärdsskridskotur i Dalarna.

 

IMG_5340

Botanikkurs med klassen. Vår lägerplats med Sylmassivet i bakgrunden.

image1

Erika är nu färdig med sin utbildning till personlig tränare.

Foto 2015-08-17 00 41 43

Med bra fysik tillåts du njuta mer av dina aktiviteter.

Vi har också hunnit med att genomföra tävlingen Toughest, samt springa Vasaloppsbanan. Toughest är en tävling med en distans på cirka 8 km och med 40 hinder. Riktig kul och smutsig tävling. Den första halvan av Vasaloppet (Sälen – Evertsberg 47 km) genomförde Linnea tillsammans med sin klasskamrat Ida och några veckor senare sprang Linnea och Erika resterande del, Evertsberg – Mora (44 km).

IMG_7608

Här har vi gått i mål i tävlingen Toughest som arrangerades i Göteborg.

IMG_8222

Målgång i Mora efter att ha genomfört sista halvan av Vasaloppsbanan.

Förutom kärleken till träning och fjället har vi båda två lyckats hittat ”den stora kärleken”. Vi är ju tvillingar och ibland är det nästan komiskt hur vi på olika sätt följs åt i livet.

IMG_8806

Linneas kärlek till fjället och till denna underbara man.

image1

Erika med hennes PT-pärla efter ett svettigt träningspass!

Denna blogg handlar om att våga följa och leva sina drömmar. Under året har vi verkligen gjort slag i saken och försöker förmedla detta på bloggen. Från att ha börjat året med att vara på resande fot till att hoppa på utbildning och nu planera för nya äventyr hoppas vi kunna inspirera just dig till att våga ta steget och ta dig an det du brinner för.

Vi önskar dig en god fortsättning och samtidigt tacka alla som på olika sätt stöttar oss i våra åtaganden och äventyr.

IMG_8254

Tack till år 2015 och välkommen 2016!

 

Over and out!
Linnea & Erika

1600-talets högsta berg – Städjan

Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

IMG_8972

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

IMG_8990

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

IMG_9032

På väg nedför Lillnipen.

IMG_9046

Första isläggningen.

IMG_9040

Rasmus framför Städjan!

IMG_9050

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

IMG_9065

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

IMG_9059

Topp-silouetten!

IMG_9094

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

IMG_9099

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

IMG_9104

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.