Presentation: Erika Nilsson-Waara

”Fotbollsspelaren” Erika Nilsson-Waara. Det uttrycket har jag hört rätt många gånger förr. Men hur är det med epitetet ”Löparen”?! Det känns lite mer ovant i mina öron. Visserligen har jag alltid sprungit. Jag och syrran sprang jämt när vi var små. Jag vet inte varför, men antagligen för att det gick snabbare. Nu har jag och min sambo Oscar valt att ta oss an ett löpäventyr på över 100 mil i Skåne.

Under mina år i fotbollströjan såg jag alltid framemot intervallerna, Yoyo- och Beep-testen, samt de rena fys- och löppassen med laget. Men att genomföra 100 mil… det fanns inte ens i tanken när jag bar den rödvita tröjan under åren i Piteå IF. Intresset för långturer och -löpning började gro efter att jag hade lagt fotbollsskorna på hyllan.

För fyra år sedan gjorde jag min sista match iklädd Sunnanås blå färger. Efter det begav jag mig raskt vidare till andra sidan jordklotet på en backpackerresa i Australien och på Nya Zeeland. Där testade jag för första gången ett par trailskor och började då på riktigt att upptäcka skogs- och bergslöpning. WOW! Känslan var fantastisk! Jag var fast. Jag hade återigen hittat något som jag brann för. Vandring och löpning i kombination med magiska naturliga vyer slår det mesta.

Intresset för traillöpning tog fart på Nya Zeeland.

När jag återvände till Sverige ville jag göra något av mitt träningsintresse samtidigt som jag ville försöka motivera fler till att röra på sig. Jag kompletterade mitt sjukgymnastiska arbete med en personlig tränarutbildning, som låg strax utanför Falkenberg. Där träffade jag Oscar och vi bodde kvar på Västkusten under två års tid. Samtidigt hade intresset för traillöpning vuxit sig allt starkare. År 2016 gjorde jag och syrran en riktig långtur på 200 mil genom den svenska fjällen som innebar skidåkning, vandring, löpning och bergsbestigningar. Under vårt fjälläventyr passade vi även på att spela och sjunga så mycket som vi bara orkade på diverse fjällstationer, stugor och vandrarhem. Det är något som jag visserligen kommer att sakna i samband med att vi gör äventyren på varsitt håll denna gång.

Linnea och Erika som kringresande gatumusikanter i Australien.

För drygt ett år sedan lockade åter de norrländska skogarna och -fiskevattnen. Jag och Oscar bestämde oss då för att flytta till Luleå. Där arbetar jag nu som sjukgymnast och personlig tränare på Hermelinen och får göra det som jag älskar att göra; att motivera människor till att röra på sig och på rätt sätt. På liknande sätt hoppas jag att våra äventyr kan sporra dig till att möta naturen i någon form av rörelse och med glädje.

Sommaren närmar sig med stormsteg och vi ser framemot den utmaning som väntar oss, numera utan boll framför fötterna. Istället får vi Skånes vackra och varierande vyer framför våra ögon. Häng med oss på vår resa!