Vi ska till Abisko!

22 juli, 2016Lämna en kommentar

Hittills har vi gjort 113 km på fyra dagar sedan vi startade Gröna bandet. Vi startade i Treriksröset med 19 kg vardera på ryggarna och har passerat Pältsa på svenska sidan. Sedan gick vi in i Norge och har då färdats genom öppna och dramatiska landskap i vackert väder. Vaden över bäckarna har gått bra och de norska obemannade DNT-hytterna håller fin standard.

Nu återstår drygt 60 km till Abisko där vi kommer att ha en välbehövlig vilodag innan vi fortsätter vidare söderut. Solen strålar och det är nästan väl varmt ute. Vi ser till att dricka ordentligt med jämna mellanrum. Nordkalottleden är ett fantastiskt landskap att vandra i och du behöver viss fysik och erfarenhet för att ta dig an denna långa sträcka. Längs leden behöver du bära med dig all mat och du kan bo i stugor längs hela denna sträcka (stugorna ligger mellan 12-25 kilometer från varandra).

På återhörande när vi har mobiltäckning igen.

Kramar
/Erika och Linnea Nilsson-Waara

Toppen är nådd och nu startar nästa etapp: Gröna bandet!

18 juli, 2016Lämna en kommentar

Vårt fjälläventyr är i full gång och i fredags började vi med att bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaises sydtopp, 2099 möh. Starten kunde inte ha blivit bättre!

Färden upp och ner tog 11.5 timmar och vi måste erkänna att vi verkligen hade tur med vädret. På vägen upp var det mulet och lagom varmt, för att sedan övergå i en blå himmel med solsken alldeles lagom till det var dags för själva toppbestigningen. Vi fick en helt fantastisk dag. Pricken på i:et blev en spelning på fjällstationen, inför ett gäng taggade fjällmänniskor.

Nästa etapp blir att starta igång med Gröna bandet, vilket vi gör idag! Det innebär att vi ska vandra från Treriksröset till Grövelsjön i Dalarna. Känslorna är minst sagt tudelade. Att avverka cirka 130 mil fjällkedja i ett och samma svep och utan motoriserat fordon både lockar och skrämmer på en och samma gång. Vi kommer iallafall att fortsätta göra vårt bästa under de cirka två månader som vi är ute i fält. Ett tillägg i vår jakt på fjällets guldkorn är att bestiga ytterligare tre fjälltoppar (den högsta i varje fjällandskap; Storsola i sylmassivet, Helags och Storvätteshågna).

När vi tar de första stegen från Treriksröset beräknar vi att det ska ta oss sju dagar och 18 mil innan vi når Abisko. Vi kommer att mestadels färdas i Norge, där mobiltäckningen i princip är noll. Vår SPOT-tracker har vi alltid med oss så följ oss gärna via denna så att du kan se hur vi tar oss framåt.

På återhörande!

/Linnea och Erika

På toppen av Sverige.

Att göra Kebnekaise med underbart sällskap gör turen ännu mer minnesvärd. Åsa, Oscar, Linnea och Erika i en smått euforisk stund

Målgång i Nikkaluokta som ligger cirka 2 mil från Kebnekaise fjällstation.

Toppen är nådd!

16 juli, 201618 december, 2017Lämna en kommentar

Nu känns det som att vi är igång på riktigt! Vi startar vårt fjälläventyr med att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaises sydtopp 2099 möh.

På toppen av Sveriges högsta berg och det känns som att vi har fått en fantastisk start på vårt fjälläventyr. Foto: Åsa Berglund.

Färden upp och ner tog 11,5 h och vi måste medge att vi hade nog inte kunnat få en bättre dag vädermässigt. På vägen upp var det mulet och lagom varmt, för att sedan övergå i blå himmel, solsken och helt vindstilla lagom till det var dags för toppbestigningen. Vi fick en helt fantastisk dag. Pricken på i:et blev en spelning på fjällstationen inför ett gäng taggade fjällmänniskor.

Trubadurande på Kebnekaises fjällstation. Jättefin kväll med taggad publik. Foto: Åsa Berglund.

Vårt upplägg:

Dag 1: Starta vår vandring från Nikkaluokta till Kebnekaises fjällstation. En sträcka på ca 19 km som tog oss 6 h.

Dag 2: Toppbestigning av Kebnekaises sydtopp. Totalt tog det oss 11,5 h och då tog vi det väldigt lugnt. Kvällen avslutades med en trerättersmiddag på stationen.

Dag 3: Vandra tillbaka från Kebnekaises fjällstation till Nikkaluokta.

Vacker utsikt från berget. Foto: Åsa Berglund.

Nästa etapp blir att starta igång Gröna bandet, vilket innebär att vi vandrar från Treriksröset i norr till Grövelsjön i söder. En distans på cirka 1300 km. Vi beräknar vara ute i två månader. Ett tillägg i vår jakt på fjällets guldkorn är att bestiga ytterligare tre fjälltoppar (den högsta i varje fjällandskap); Storsola i sylmassivet, Helags och Storvätteshågna.

Vi hoppas att våra bilder och texter kan inspirera dig till att ta dig ut på fjället och förhoppningsvis upptäcka något nytt guldkorn.

/Linnea & Erika

Laddade och redo att vandra mot Kebnekaises fjällstation. Foto: Åsa Berglund.

Leden mot fjällstationen är tydligt uppmärkt. Här njuter Linnea av fjället. Foto: Åsa Berglund.

Lunchpaus efter 6 km vandring. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Fjället bjuder på fina blommor. Kan detta vara fjällglimm? Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Här spanar vi upp mot toppen. Foto: Åsa Berglund.

På våra turer går det åt en hel del bars. Foto: Åsa Berglund.

Erika laddar upp inför toppbestigningen. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vi vandrar genom polarull och på fina leder. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Cirka sex km från Nikkaluokta återfinns denna speltakulära vy. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Tillbaka i Nikkaluokta och nöjda med att ha klarat av vår första etapp. Foto: Åsa Berglund.

Fjälläventyret startar nu!

14 juli, 201614 juli, 20162 kommentarer

Klockan 04.54 gick tåget norrut med destination Kiruna och nu är vi på väg med bussen mot Nikkaluokta. Äventyret startar med att bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise och redan ikväll kommer vi att trubadura på Kebnekaises fjällstation. Med oss på denna fjälltopp finns även två av våra guldklimpar Åsa och Oscar.

Tack till alla för all stöttning och som gör det möjligt att genomföra detta.

Följ vår resa här på bloggen, instagram (@waaraworldwide), Facebook och Piteå-Tidningens nyhetsblogg. Längs vägen kommer vi att ha med oss en SPOT (nödsändare och spårare).

Klockan 04.54 gick tåget norrut mot Kiruna

Förväntansfulla och taggade på fjälluft

/Linnea & Erika

Vårvandring i Skuleskogen

7 maj, 201623 november, 2016Lämna en kommentar

”Undra hur många gånger man har passerat denna infart, men aldrig svängt av E4:an”? Infarten Niclas pratade om är den som ligger några mil söder och Örnsköldsvik och som leder oss till Skuleskogens nationalparks södra entré. En av de mest vandringsvänliga nationalparker jag någonsin har besökt.

I Skuleskogen har blåsipporna slagit ut och ger en färgklick till skogen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

I samband med ett besök till Umeå bestämde vi oss för att göra ett stopp till den nationalpark som ingen av oss sedan tidigare hade besökt. Vi anlände sent på kvällen, tog med oss vår packning och slog tältläger på en vacker strand vid en plats som heter Kälsviken. Kvällen var helt vindstilla och det var ljumna grader ute. Påföljande dag inleddes med en lugn och skön frukost på stranden innan vi vandrade iväg mot Näskebodarna. Vi hade fått tipset att utforska den östra sidan av nationalparken där första delen av vår vandring blev längs med strandkanten och med en fantastisk utsikt över alla de små öarna och holmarna i Bottenviken.

Med pannlampa och packning beger vi oss mot vår tilltänkta tältplats Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.

Skuleskogen erbjuder fina tältplatser alternativt bäddar för den som föredrar övernattning i stugor. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Vacker utsikt över Bottenviken. Foto: Niclas Bentzer.

Längsta lunchpausen någonsin

Första fikapausen tog vi på en klippa vid Tärnättholmarna, där vi fyllde på magarna med några bars och vatten. Solen lyste med sin närvaro och gjorde pausen väldigt behaglig. Eftersom det fortfarande var förmiddag och vi ville hinna se mer av parken fortsatte vi vår vandring några kilometrar till innan vi tog en av våra längsta lunchpauser någonsin. På en stenhäll vid Tärnättvattnen och med utsikt mot den mäktiga Slåttdalsskrevan lutade vi oss tillbaka i nästan två timmar. Man brukar säga att vila kan göra en pigg, men här hade vi nog kunnat stanna kvar resten av dagen. Niclas fick också briljera med konsten att kunna sova till toner av snarkningar som skulle kunna väcka avlidna. Här fick jag åter energi tillbaka och fortsättning på vår vandring blev ett faktum.

På väg mot Tärnättholmarna. Vi vandrar på stränder och genom blandad vegetation. Foto: Linnea Nilsson-Waara

En karta och broschyr om nationalparken är bra att ha med sig. Här spanar vi in fortsättningen på vår färd. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Lunchpaus vid Tärnättvattnen. Foto: Niclas Bentzer.

Nationalparkens mest kända landmärken

Från Tärnättvattnen fortsatte vi vår färd upp mot Slåttdalsskrevan, vilken är nationalparkens mest kända landmärke. Skrevan, som är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred delar Slåttdalsberget i två delar. Känslan av att gå mitt i en ravin infinner sig. Själva Slåttdalsberget består av Nordingrågranit, med undantag för själva skrevan som en gång i tiden bestått av den mer lättvittrade bergarten diabas. På grund av istider och efterföljande hav- och landhöjningsprocesser har skrevan allt eftersom gröpts ur till dess nuvarande form.

Mäktiga Slåttdalsskrevan! Foto: Niclas Bentzer.

Kalottberg och Sveriges högsta ö

Efter vårt ravinbesök hade vi blivit rekommenderade att gå upp på den östra sidan av skrevan, upp på själva Slåttdalsberget. Uppe på toppen möttes vi av den mest fantastiska 360-graders panoramautsikten. Bakom oss skymtade vi ett kalottberg där Niclas berättade intressant fakta om hur träden på ett kalottberg växt till sig på grund av att havsnivån aldrig har legat över denna nivå och således inte sköljt bort jordmånen. Berget såg ut som en topp med frodig kalufs och kal hals. Vi fick även se Sveriges högsta ö, Mjältön, från denna punkt.

Slåttdalsberget bjuder på fantastisk panoramautsikt. Foto: Linnea Nilsson-Waara.

Något för alla

I Skuleskogen finns åtta stugor som inrymmer flertalet bäddar för övernattning. Stugorna är öppna för alla och innehåller kamin. Veden får man hugga själv. På flera ställen finns utedass och vid Kälsviken är toaletten handikappanpassad. Förutom fantastisk vandring verkar denna park kunna erbjuda något för alla! Allt från paddling, klättring och trailöpning till att bara må gott i solen med utsikt över skärgård eller urskog.

Skuleskogens nationalpark är anpassad för alla. Här finns handikappanpassad toalett nära Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer.

För oss blev det en riktig lyckoträff att besöka parken under denna tidsperiod. Förutom solsken, lagom varma grader och vindstilla finns fler fördelar med att vårvandra, såsom att det fortfarande är myggfritt och stora delar av sträckorna hör ges man tillfälle att bara få höra fåglarnas kvitter och vågornas sus på grund av att det är just är lågsäsong.

Tack för denna gång Skuleskogen. Vi ses igen!

Tack för oss!

Hälsningar,
Niclas & Linnea

Träningssummering och analys inför skidåkning längs Kungsleden, del 2

3 mars, 201629 februari, 20162 kommentarer

Detta inlägg är den andra av totalt två delar. I del 1 (se inlägg 160301) fokuserade jag på planeringen inför träningsperioden utifrån målsättningar, krav- och kapacitetsanalys. I denna del presenterar jag resultatet, analysen och tankar kring den fortsatta träningen.

Resultat (beräkning utifrån de senaste 60 dagarna)

Träningstid

58:09 tim, dvs. 6:47 tim/vecka och 58 min/dag.

Träningstid månadsfördelning

Januari 24:17 timmar.
Februari 33:52 timmar.

Antal träningsformer

16 stycken (ex. löpning, skidåkning, stakmaskin, Crossfit, cykel, styrketräning, core, pilates, funktionell träning, box, tyngdlyftning, styrkelyft och rörlighetsträning mm.)

Antal pass

78 stycken, dvs. 9,1 pass/vecka.

Fördelning av passen

Kondition 48 st (62%), varav löpning 27 st (56%), stakmaskin 10 st (24%) och skidåkning 4 st (8%) och andra konditionsformer 7 st (12%).
Styrketräning 30 st (38%).

Intensitet i passen

Lätt 17 st (22%).
Medel 36 st (46%).
Tufft 25 st (32%).

Total sträcka

305 km, dvs. 35 km/vecka.

Vilodagar

8 st, dvs. 1 st/vecka

Sömn

Ej registrerat, men känslan är att antalet timmar kan öka något, eftersom kroppen då återhämtar sig ännu bättre.

Kost

Äter regelbundet tre huvudmål (frukost, lunch och middag) och 3-4 mellanmål/dag. Jag följer tallriksmodellen och försöker tänka på vätskeintag (minst 3 L/dag) under och utanför träningen.

Det har blivit en och annan pull-up genom åren.

Analys

Under de senaste två månaderna har jag stegrat antalet träningstimmar successivt, vilket känns relevant då fjällprojektet kräver mycket god uthållighet och många timmar i rörelse. Det verkar som att jag både varierar (16 stycken olika träningsformer) och pulserar (lätta till tuffa pass) träningen, samt utgör styrketräningen en tredjedel av den totala träningen, vilket är positivt. Under en vecka har jag en vilodag, vilket är ett viktigt inslag för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig träningen på ett bättre sätt.

Anmärkningsvärt är att jag i mitten av januari ramlade i trappan och fick då sy 5-6 stygn strax nedom knäet. Detta innebar att särskilt benstyrketräningen inte har blivit helt optimal, samt fick jag exempelvis till en början konditionsträna med helt raka knän i stakmaskinen. Det mesta går dock så länge hjärnan ser möjligheterna istället för hindren!

Då jag inte har gjort något liknande projekt tidigare utan endast har känt på essensen av vad vi har framför oss blir detta lite av en ”trial and error”. Jag använder tidigare erfarenheter blandat med kunskaper och forskning i hur jag bör träna och tänka kring upplägget. Den snöbrist som infinner sig i min omgivning gör att jag har fått tänka rätt kreativt och tillbringa flertalet timmar i stakmaskinen, som ju är den konditionsmaskin som liknar skidåkning mest. Känslan utifrån sömnen är som tidigare nämnt att timmarna kan öka något, eftersom sömnen har en fantastisk förmåga att bygga kroppen och göra den starkare.

Fortsatt planering

Framöver kommer jag att fortsätta i liknande spår och fila lite mer på detaljer innan startskottet går från Hemavan den 15/3. Förhoppningen är då att jag har gjort en så pass bra grundträning att jag ska få möjlighet till att njuta och hålla mig fri från skador under fjällturen. Denna träning kommer även att utgöra grunden till sommarens andra etapp och delmål (se del 1 från 160301).

Dina reflektioner

Hur hade du gjort inför detta eller ett liknande projekt? Dela gärna med dig av dina tankar och idéer. Vi kan säkert lära oss mycket av varandra och jag tar gladeligen emot nyanserade tips för att utveckla min träning ännu mer.

Vi ses snart igen!

/Erika Nilsson-Waara

Träningssummering och analys inför skidåkning längs Kungsleden, del 1

1 mars, 201629 februari, 2016Lämna en kommentar

Det är nu dags att summera min träning över de senaste två månaderna för att se hur jag ligger till i planeringen. Idag presenterar jag den första av totalt två delar. Häng med i min träningsvardag!

Del 1

Fokuserar på planeringen inför träningsperioden utifrån målsättningar, krav- och kapacitetsanalys.

Del 2

Fokuserar på resultatet (träningstimmar, -former, -intensitet, vila, kost och sömn mm) och analysen under och efter träningsperioden, samt tankar kring den fortsatta träningsplaneringen.

Målsättningar

Huvudmål (2016)

Genomföra 1840 km via turskidåkning och till fots (jogga och vandra) i starkt kuperad fjällterräng.

Delmål 1 (15/3)

Genomföra Kungsleden, 450 km på 20 dagar.

Delmål 2 (v 28)

Genomföra Gröna bandet, 1300 km och bestigning av fyra fjälltoppar, 90 km på 8-9 veckor.

Kravanalys

Målsättningarna kräver mycket god uthållighet, samt ben- och bålstyrka, då terrängen är starkt kuperad och det handlar om att bära eller dra packning på upp till 30 kg. Jag bör kunna vara fysiskt aktiv nästintill varje dag.

Kapacitetsanalys

Med mig i bagaget har jag en relativt hög träningsdos och är skapligt allround-tränad med goda testresultat på både styrka och kondition. Tester har utförts enligt Fysprofilen, Beeptest och via konditionstest på cykel med ett beräknat VO2max (syreupptag).

Konditionsträningen är given i planeringen.

Planering

Att fortsätta med aktuell träningsdos och -variation. Lägga till ytterligare konditions- och uthållighetsträning i stakmaskin och skidåkning (när tillfälle ges), samt styra styrketräningen mot en något mer uthållig inriktning inför etapp ett. Upplägget planeras utifrån träningens olika grundprinciper och faser med adekvat progression och periodisering, samt eftersträva en balans mellan att äta, träna, vila och sova.

Med detta som bakgrund kommer jag att presentera resultatet och analysen med framtidstankar under torsdagen. Blev det som jag tänkte eller hände det något på vägen?

Vi ses snart igen!

/Erika Nilsson-Waara

”GPS-klocka med pulsmätning för idrottare och äventyrare”

19 februari, 201619 februari, 2016Lämna en kommentar

Våra ögon sken upp när vi läste dessa rader. Det är beskrivningen av den klocka som kommer att följa med på vårt äventyr och förhoppningsvis leda oss hela vägen in i mål. Det handlar om Suunto Ambit3 Peak Sapphire.

Det som utmärker just denna klocka är dess okrossbara glas, silikontillverkade armband, kart- och kompassfunktion med ruttnavigering, samt möjlighet till trådlös överföring av information till och från mobilen. I övrigt har den allt annat som vanliga sportklockor har.

Tidigare har jag inte haft någon särskilt avancerad sportklocka utan det har räckt med puls-, tempo- och GPS-funktioner. När vi nu tar oss an detta uppdrag var det därför dags att uppdatera klocksortimentet. Dessutom lär det bli ännu roligare, lärorikt och mer utvecklande i min egen träning när jag nu har fler funktioner att kunna analysera. Igår kväll läste jag manualen och gjorde diverse inställningar på klockan. Nu ser jag framemot nästa löppass som lyckligtvis är planerat till idag, då jag har hand om lunchlöpning på fredagar via mitt jobb på StrandHälsan i Falkenberg. Är du i trakterna är du varmt välkommen att ansluta till vårt härliga gäng.

Vår hjälp med navigering och beräkning av energiåtgång.

Gårdagen spenderas även till inhandling av endagslinser och ett Lifeproofskal som ska vara helt vattentätt och stöttålig för mobilen. Det är med andra ord otroligt mycket att tänka på, både stort som smått, inför det första stavtaget den 15:e mars.

Så med både klocka, karta, kompass, nödsändare och en uns klokhet bör vi nu vara helgarderade för att navigera oss hela vägen fram till Abisko Fjällstation. Visserligen bör vi inte dra alltför säkra växlar ändå. Min syster Linnea har tidigare gått fel vid hennes första försök av att bestiga Kebnekaise. Istället för att vandra uppför berget som låg vid sidan av henne vandrade hon i en dalgång i cirka två timmar innan hon och hennes sällskap upptäckte det märkliga vägvalet… Året därpå kom hon tillbaka och gjorde om och gjorde rätt. Bra jobbat!

Linnea bestiger Kebnekaise 2013

Innan detta inlägg publiceras får Linnea givetvis chansen att godkänna att jag berättar denna historia. Till hennes försvar vill hon framhäva att skylten var alldeles för otydlig om var hon skulle svänga av.

Visst, vi säger så.

Vi ses i löparspåret!

/Erika

1600-talets högsta berg – Städjan

14 november, 2015Lämna en kommentar

Under veckan har klassen varit ut på fjället och målet var att gå upp på berget Städjan (1131 möh är dess totala höjd). På 1600-talet utnämnde naturforskaren Olov Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Enligt mitt tycke påminner Städjan om nougatkulan i glassen tip-top – det vill säga toppig och en riktig godbit!

Det finns olika vägar för att ta sig upp på fjälltoppen, där den lättaste bestigningen sker från södra sidan. Vi gjorde en alternativ rutt och började vår vandring från Nipfjällets parkering med nordöstlig riktning upp på fjälltoppen Lillnipen och sedan i sydlig riktning mot Städjan. Toppen besteg vi från nordöstlig riktning, där terräng närmare toppen var väldigt stenig och brant, samt att det hade kommit snö som gjorde det halkigt. Utsikten är riktig vacker och det går bland annat att se det norska fjällmassivet Rendalssölen, vars fjälltoppar låg inbäddade i nysnö.

Från toppen hade vi kvar sex kilometer till Idre fjällstation och den totala distansen blev 16 km. Städjan är väl värt ett besök och det finns många alternativa rutter med olika långa distanser för att ta sig upp och ner från berget.

/Linnea

På Nipfjällets parkering och vi gör oss redo för att börja vandra.

Solens strålar försöker att tränga sig igenom molnen och ger ifrån sig ett magiskt sken.

På väg nedför Lillnipen.

Första isläggningen.

Rasmus framför Städjan!

En av fjällvandringarnas guldkanter är att avnjuta god mat och gott sällskap, samt kaffe.

Uppe på Städjan med klasskamraterna och Olli (t.h.) som är från Nya Zeeland.

Topp-silouetten!

Olli på väg nedför Städjan i hoppstil.

Rasmus på väg ned för Städjan – sydsidan.

Frihetskänslan att vara ute på fjället och bara vara… Njuta av den friska luften och vyerna. Detta är livskvalitet. Vissa dagar känner man sig mer bortskämd än andra.

Fjällets snuttefiltar och guldkorn

1 november, 20151 november, 2015Lämna en kommentar

Resan upp till fjälls har sedan flera veckor, månader eller till kanske och med år varit planerad. Förberedelserna med att ordna ledigt från jobbet, fixa utrustning, göra matlista osv. har tagit sin tid, men är en del av fjällupplevelsen och något du tycker har varit roligt. Det närmar sig datum för avresa och redan i början på veckan har du spanat in hur väderprognosen kommer att bli – inte riktigt till din förväntning. Du fortsätter att hålla tummarna och de där femtioelva väderapparna som du har i din telefon öppnas med jämna mellanrum för att se om dina böner kommer att bli besvarade.

Fjällvädret är som rysk roulette

En sak som jag har lärt mig, och speciellt i fjällvärlden där du kan få uppleva fyra årstider på en och samma dag, är att man kan aldrig styra över naturens makter. Istället handlar det om att göra det bästa av situationen – att avstyra fjällsemestern känns inte direkt som något alternativ (om nu inte vädret kommer att innebära fara för liv).

Här följer några tips på hur man kan sätta guldkant på fjällresan – oavsett väderlek:

Res med gott sällskap och knyt kontakter med människor på plats. Oavsett om du är på en fjällstation eller ute på fjället finns alltid någon gemensam nämnare för att inleda konversationer. Här är vädersnacket en riktig fire-starter. Fortsätt konversationen med att berätta om turer du har gjort eller få tips och idéer från andra fjällrävar om deras äventyr. Vem vet – kanske fjällresan mynnade ut i att du hittade dig en ny vän för livet.
Alternativa rutter: Att gå upp på berg i dimma och blåst är ingen direkt tjusning och kan även vara mycket farligt. Se över vilka andra leder som är mer passande med t.ex. vindskydd längs sträckan och med lagom distans/tid att vara ute.
Snåla inte på förnödenheter. Hitta ett ställe i lä/vindskydd och njut av riktigt gott kaffe, choklad eller te. Ta med dig ett packe hårdbröd, mjukost och korv och vips har du skapat dig en delikatessmacka. Även nötter, russin och kakor ger den där lilla extra energikicken som behövs och är bra att förtära längs sträckan.
Packa med dig extra kläder. Att hålla dig i rörelse/gå är en sak, men när du väl vill stanna av för att vila och fika så kommer du snabbt att börja frysa. Se därför till att ha med dig tillräckligt med förstärkningsplagg – själv föredrar jag dun och ylle. Till och med svala sommardagar är det inte ovanligt att ett dunplagg åker på.
Think outside the box: En boomerang som swishar runt på kalfjället känns väl kanske inte som det vanligaste naturfenomet, men är fullt möjlig att ta med sig ut på tur. Fjällvidderna är perfekta för att öva på retur-kasten och för den som aldrig har provat får man samtidigt lära sig något nytt och utsättas för en ny utmaning.
Groupies: Ska vädret trilskas så kan vi lika gärna fåna oss med. En selfie-stick i händerna på några galna människor kan generera i en hel del fotogeniska bilder. Var god att se resultaten nedan 😉
He dig ut! Oavsett om vädret vill sätta käppar i hjulet så är det viktigaste att hålla ett gott humör. Att ge sig ut på tur bringar allt som oftast fram ett leende på läpparna och en skön känsla infinner sig i kroppen – hellre än om du bara hade stannat kvar inomhus. Ut på tur i ur och skur!

/Linnea

Gott sällskap och en groupie är en glädjeförhöjare. Oavsett bakgrund och omgivning kan du få fram fotogeniska miner och uttryck 😉

Ett vindskydd är guld värt och direkt du har stannat av så är det viktigt att ta på dig extra kläder för att behålla värmen.

Hårdbröd, mjukost och korv tillsammans, samt färskbryggt kaffe är en riktig lyx!

Även om molntäcket ligger lågt så bjuder naturen på fina formationer. Här har vi lagt stenar på varandra (den vänstra) för att markera att vi har varit upp på berget.

Passa på att paddla kanot med gott sällskap. Det är rogivande för själen samtidigt som kroppen får jobba lite. Niclas och Åsa vs NW’s. Oklart om det var tävling eller icke 😉

Selfie-Åsa är i farten. I bakgrunden skymtar åtminstone en linslus.

Ett besök på gymmet är alltid välkommet.

Vilken topp är jag uppe på?! Pga. dimman så skulle det kunna vara i princip vilken som helst – låt fantasin flöda.

På varsin sida om rikets gräns. Vi klev över på norska sidan och kastade boomerang. Dock vad det inte garanterad ”return” på den, vilket ledde till att den landade i Sverige.